Moderna transporter

Modern: 1. som sammanhänger med nutiden, 2. som överenstämmer med nyaste smak. (Nationalencyklopedins Ordbok).

Moderna transporter är namnet på den transportpolitiska propositionen som släpptes igår. Den är modern – om man med modern menar att den, som många andra av dagens politiska dokument, innehåller många fina ord om hållbarhet – och ganska få reella steg i den riktningen.

En kort resumé av propositionen kan lyda:

a) regionförstoring är viktigt för tillväxten.
b) den kan ha vissa negativa effekter
c) därför måste den ske med kollektivtrafik

Det finns dock några hoppingivande skrivningar om regionförstoring. Under 7.2 ”Regionförstoring för hållbar utveckling”, skriver man:

”Enligt SIKA fortsätter troligen regionförstoringen, framför allt i de befolkningstäta regionerna. Regionförstoringen medför också enligt SIKA att transportarbetet ökar.

Regeringen anser att det är angeläget att möta denna utveckling med miljömässigt och socialt hållbara transportlösningar. En väl utbyggd kollektivtrafik har därvid stor betydelse. Samåkning, införande av flexibla arbetstider och effektivisering av bytespunkter samt andra åtgärder som påverkar transportefterfrågan eller effektiviserar användningen av transportsystemet, s.k. mobility management, är också viktiga.

Samtidigt är det angeläget att peka på andra insatser än de på transportområdet som kan bidra till regional utveckling och dämpa behoven av transportåtgärder samt förändra transportmönstren i hållbar riktning. Vid sidan av investeringar i transportinfrastruktur och främjandet av hållbara transportlösningar, bör därför lika stort fokus läggas på åtgärder som ger tillgänglighet till arbete och service utan att skapa ökat transportbehov, t.ex. förbättrad IT-infrastruktur och påverkan av bebyggelsemönstret genom regionplanering.”

Alltså, även det man kan kalla för ”regionförminskning”, dvs att se till så att inte alla samhällsfunktioner centraliseras, är viktigt.

Som ytterligare ett tecken på att propen innehåller många fina ord som sen inte ges möjlighet till implementering kan man se det faktum att länstrafikbolagen inte ges trafikeringsrätt för interregionaltrafiken. Enligt propositionen vill man stärka kollektivtrafiken, underlätta pendling över länsgränserna, verka för samordning av biljettpriser och samverkan mellan olika trafikslag. Trafikhuvudmännen ska utarbeta långsiktiga och strategiska planer. Och i nästa andetag ger man inte länstrafiken trafikeringsrätt på den långväga trafiken, utan värnar bara om sitt eget bolag SJ AB….

Det finns säkert anledning att komma tillbaka och diskutera propen. Det står faktiskt en del intressant i den – men frågan är hur långt det räcker för att styra mot ett hållbart transportsystem.

Jag trodde först att den tidigare fokuseringen på rörlighet i någon mån försvunnit. Men redan i pressmeddelandet säger Ulrika Messing: ”Det är ett svenskt framgångsrecept att underlätta rörlighet, såväl för människor som varor”.

Problemet är att hon har fel. Det handlar inte om rörlighet, utan om tillgänglighet. Det är tillgängligheten som är målet – rörligheten är bara ett medel. Denna sammanblandning av mål och medel gör att det är svårt att uppnå hållbarhet.

Här finns ”Moderna transporter”.