Bussindustrin skakar av rädsla?
Den spännande BRT och spårväg-diskussionen rullar vidare. Rektorn och elprofessorn kör vidare här i Lund, och våra branschkollegor turnerar med sin BRT-hissning. Vi tänker fortsätt att envisas med att analysera, utreda och rekommendera trafiklösningar på samma sätt som vi alltid gjort: med seriositet, kvalitet och kreativitet som ledord, vilket betyder att vi också fortsättningsvis kommer att rekommendera BRT/bussvägar ibland och när kapaciteten någon gång gör att det behövs, också ibland spårväg.
Det verkar som det är en internationell trend att bussindustrin känner sig hotad av att kollektivtrafiken (med buss då) på allt fler ställen blivit så omfattande att det kan vara befogat med spårlösningar. I både Wall Street Journal och i Torontos Globe and Mail har det den senaste veckan funnits artiklar om BRT och dess överlägsenhet mot spårtrafik.
|
| Bussväg i Nates
Artiklarna innehåller nästan exakt samma typ av argument som i den svenska debatten: man använder tendentiöst kostnader som gynnar de egna argumenten, eller som i elprofessorns senaste inlägg, längsta bussen ställs mot kortaste spårvagnen.
Läs gärna den amerikanska sammanställningen från Transport Politic i länken nedan. Den innehåller många intressanta tankegångar som direkt kan jämföras med den svenska diskussionen. Också i kommentarerna finns en hel del spännande.
Det allra mest spännande är dock att detta sker samtidigt i Europa och i USA. Men bussindustrin behöver som jag skrivit tidigare inte oroa sig. När kollektivtrafiken ökar så att det behövs spårlösningar, behövs också fler bussar för att mata spårtrafiken.
Eller är vi på väg in i ny våg som på 30-40-talet, där buss- och bilindustrin köpte upp spårvägssystemen i USA, och delvis i Europa, och la ner dem?
”Det var en rektor från Lund,
som trodde att Volvo var kund,
med professorn i el,
han skrev många fel,
så debatten den blev inte sund”.
Länkar:
|
Bilden från Nantes är väldigt passande – 1985 öppnades där den första moderna spårvägen i Europa. Sedan dess har man valt att både utveckla sitt spårvägssystem och satsa på BRT, beroende på vilken kapacitet som efterfrågas.
http://www.tan.fr
Engelska wikipedia är (som ofta) relativt uttömmande på detta område, även om alla aspekter givetvis inte behandlas, t.ex. inte svenska lokala fall. Se t.ex.
http://en.wikipedia.org/wiki/General_Motors_Streetcar_Conspiracy
http://en.wikipedia.org/wiki/Light_rail#Pros_and_cons_of_light_rail
http://en.wikipedia.org/wiki/Tram_system#Pros_and_cons_of_tram_systems
Det är väl så att bussindustrin inte vill ha alltför effektiva lösningar eftersom bussindustrin samtidigt är bilindustri. För buss-och-bilindustrin är det optimalt att kollektivtrafiken nöjer sig med att vara ett komplement som riktar sig till dem som av ekonomiska eller andra skäl inte är bilister.
Ifall man inte sett dokumentären ”Taken for a ride” kan den verkligen rekomenderas, ruskigt sevärd om hur det bilindustriella komplexet köpte upp de enormt väl utbyggda spårvägssystemen i USA, och ersatte de med bussar. Finns ute på nätet..
Res&Trafik-forum vinklar till det inför debattkvällen i Lund 15 juni. ”Politikerna vill ha spårvagn, forskarna vill ha elbuss”, och den ende experten i sammanhanget sägs vara Mats Alaküla, medan Christer är ”trafikplanerare och VD i Trivector Traffic”, dvs underförstått den ende med dolda egenintressen. Länk: http://www.rt-forum.com/iuware.aspx?pageid=108278&ssoid=140017