Stora förändringar i transportsystemet händer nu – och måste hanteras smart

De närmaste åren kommer att innehålla stora förändringar i transportsystemet. Och nu handlar det inte om det som du tror – att vi måste, för att vi har väldigt få år på oss om vi skall klara klimatlagens mål om en minskning av transporternas utsläpp med 70% fram till 2030. För här tycks vi ju inte alls vara på banan. Vi har inte minskat utsläppen alls i den takt som krävs för att klara detta mål.

Vi har helt enkelt inte lyckats fatta de beslut som krävs. Och det gäller ju inte bara utsläppen från transporterna utan klimatutsläppen generellt. Och trots att man i Katowice lyckades enas om en plan för vi skall mäta utsläppen, säger ju detta inget alls om hur de skall minska.

Men när det gäller transporterna kommer förändringarna att ske oavsett om vi styr eller ej. Frågan är bara om förändringarna går i rätt riktning.

Redan nu händer det mycket kopplat till den digitalisering vi ser i samhället i allmänhet, och i transportsystemet i synnerhet. Och det är aktörer som vi inte varit vana vid att se inom transportområdet. Det är inte kollektivtrafikföretagen, och inte heller de traditionella biltillverkarna som står för de stora förändringarna.

Det som nu händer med nya s k mobilitetstjänster som flytande lånecykelsystem och el-scootersystem, nya taxitjänster, autonoma fordon och transport som tjänst osv, är i stor utsträckning drivet av tech-industrin. Och som en del av detta också av investerare som skapat förmögenheter på olika delar av digitaliseringen, som olika nättjänster, e-handel etc. Just nu genererar ”urban tech” mer riskkapital än de flesta andra sektorer som t ex läkemedel och AI. Och ca 60% av dessa investeringar går till transportdelen av ”urban tech” (Richard Florida 2018).

Vilka blir då effekterna av alla de satsningar som plötsligt dyker upp i våra städer? I flera amerikanska städer har man sett hur ny-taxi-lösningarna, som brukar kallas TNC, Transportation Network Companies, från Uber och Lyft faktiskt ökat biltrafiken i staden. I en större utvärdering av de som använder TNC så visade det sig att 60% tidigare använde gång, cykel eller kollektivtrafik. Resterande 40% fördelas jämt mellan de som skulle åkt med egen bil, respektive med vanlig taxi. Dessa grupper ökade biltransportsträckan med 180%, bl a beroende på ökade tomkörningar. (Schaller consulting 2018).

Och satsningarna på flytande lånecykelsystem, har i många fall lett till överetablering. I Stockholm satsade kinesiska Obike 360 milj på ett system som lades ner efter 2 månader, och man lämnade cyklarna vind för våg. Och om du googlar på ”shared bike graveyard” kommer du att hitta tusentals bilder med miljontals övergivna cyklar i Kina.

De nya flytande el-scootersystemen har nu nått Sverige. Svenska VOI, tog snabbt in några hundra miljoner i riskkapital. Några månader efter kom Lime, en av de största internationella spelarna inom el-scootrar, med system i 70 länder. Diskussionen kring denna typ av flytande system handlar ofta om hur man hanterar att fordonen kan parkeras var och hur som helst. Står de i vägen för synskadade? Och kanske framför allt – bidar de till ett mer hållbart transportsystem? Ersätter de några bilresor, eller är det gång- och cykelresor som blir el-scooter-resor? Ännu vet vi inte.

Även inom bildelning händer det mycket. I Stockholm startade i höstas Aimo, med japanska investerare, en halvflytande elbilspool med 300 elbilar. Detta händer när både Car to Go (ägt av Mercedes) och Drive Now (ägt av BMW) lagt ner sina system i Stockholm. Bilarna i Aimo-systemet parkeras på särskilda p-platser, hotspots, som man driver tillsammans med Easy Park.

Volvo kommer under 2019 att dra igång sitt M, som lanserades på 2018 års Almedalen, och sen har vi inte sett så mycket mer. En utveckling av Sunfleet, med devisen “We help people move freely, meaningfully and sustainably”.

Transport som tjänst är också ett hett område. På många håll i världen försöker man hitta en affärsmodell som fungerar. I Sverige testas systemet Ubigo, och även Trivectors system EC2B, som nu provas i Göteborg.

Och så har vi hela diskussionen kring de självkörande bilarna. Kommer de att revolutionera vårt sätt att resa? Kommer behovet av kollektivtrafik att försvinna? Förväntningarna har dämpats något, och tycks ha landat på en mer rimlig nivå, efter ett antal dödsolyckor, bl a i Tempe, Arizona, med en Uber-Volvo med en säkerhetsförare som streamade video istället för att se på vägen.

Men när kommer vi att se fordon på nivå fem, helt utan förare, där alla är passagerare? Blir det nästa år eller aldrig? Intressant var att Waymos VD John Krafcik på en konferens i november 2018 sa att “autonomous cars won´t ever be able drive in all conditions” och vidare att ”it will be decades before self-driving cars are all over the roads”. Waymo, som ägs av Googles ägarbolag Alphapet, brukar räknas som de som ligger längst fram inom självkörande teknik.

Och vad händer inom kollektivtrafiken? Om vi skall lösa framtidens transporter på ett hållbart sätt måste kollektivtrafiken vara en väsentlig del. Att tro att med självkörande bilar kommer den inte behövas är naturligtvis trams. Men att även kollektivtrafiken måste förstå och dra nytta av de nya möjligheter som kommer är viktigt. Redan nu kan vi ju se små självkörande bussar fungera som matning till större system. Och en satsning höghastighetståg är smart – Elon Musks tunnelgrävarfokus i Hyperloop har vi inte tid att vänta på – om det nånsin händer.  För att inte tala om hans fåniga idéer med Boring Company – att gräva tunnlar under staden och hissa ner bilarna och låta dem åka på små slädar. Jo, Tesla är fantastiskt – och har gett el-bilarna en viktig kick.

Alla de tech-bolag som nu kommer in i våra gemensamma fysiska rum, med goda intentioner, ser inte alltid helheten för samhället. För alla dessa system gäller att samhället måste vakna upp och ta sitt ansvar så att systemen blir hållbara i alla dimensioner. Detta kommer att kräva en snabb utveckling av nya policys som styr i rätt riktning. Ett antal amerikanska städer har kommit en bit på vägen, men vi kommer att behöva policys även i Sverige.

Förutom rent miljömässig hållbarhet är en annan mycket väsentlig aspekt demokratiaspekten. Blir de nya systemen tillgängliga för alla grupper? Den nya ”kreativa förstörelse” som systemen genererar måste styras så att fördelarna kommer alla invånare och grupper tillhands. Och att vi styr mot ett miljömässigt hållbart transportsystem.

Ref:

Florida, R, 2018, The rise of urban tech, Citylab 10 july 2018

Schaller consulting, 2018, The New Automobility:  Lyft, Uber and the Future of  American Cities, July 2018.

Dela med dina vänner:










Submit
2 kommentarer
  1. Uli
    Uli says:

    Tack för en spännande artikel! Vad som aldrig får hända att vi börjar bygga om våra städer så att dem passar autonoma bilar. Då får vi raka gator där ingen fotgängare, cyklist eller barn får vistas. Nej, digitaliseringen måste främst förenkla tillgängligheten till transporttjänster för alla.

    Svara
  2. Jan Wiklund
    Jan Wiklund says:

    Som alltid: Åtkomlighet är viktigare än framkomlighet. Att satsa miljarders miljarder på framkomlighet är meningslöst om åtkomligheten samtidigt försämras. Vilket den gör, åtminstone där jag bor. Det ena efter det andra i centrum läggs ner och flyttas utanför stan, för där finns redan de stora butikerna.

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.