Hur blir det framöver post corona? Alla vill veta, men ingen vet.

För några dagar sedan modererade jag ett webinarium i den digitala versionen av ECOMM 2020, som skulle hållits i Cascais i Portugal. ECOMM är europiska konferenser om mobility management, men har blivit bredare med åren. Nu handlar det mycket om olika sätt hur vi kan få ett mer hållbart beteende som ger ett hållbart transportsystem.

Webinariet var det sista i raden av 7 webinarier, som hade som mål att summera de 6 tidigare, och peka framåt på ämnet: Redefining tomorrow´s mobility management. De 6 deltagarna i panelen hade modererat de tidigare webinarierna och kom från: Tyskland, Finland, Ungern, Schweiz, Sverige och Portugal.

I slutdiskussionen kom det fram flera intressanta saker som relaterar till hur man ser på framtiden, och transporterna, delvis med koppling till coronakrisen.

I detta inlägg så har jag kombinerat dessa slutsatser med andra trender som jag upplever blir allt mer tydliga.

Vi har nu levt i denna märkliga verklighet i snart 5 månader. Inom vissa områden har förändringar skett snabbt som skulle tagit år normalt. Och ju längre krisen pågår desto mer kommer vanor och beteenden att sätta sig.

Frågan är vad detta kommer att betyda. Förmodligen en hel del. Den 1 maj skrev jag ett blogginlägg med liknande inriktning, och det mesta av det som stod där har förstärkts sen dess. Då fanns det experter som trodde att pandemin skulle vara över vid midsommar. Nu tycks allt fler mena att vi får leva med den åtminstone året ut.

Så hur kommer det att se ut framöver, om vi fortsätter leva med pandemin? Och hur blir det när den tagit slut? Ju längre den pågår ju mer påverkar den våra beteenden och vanor. Och den lågkonjunktur vi ser påverkar detta ännu mer.

En av de riktigt stora frågorna hur mycket av vårt resande som kommer att ersättas av digital kommunikation. Att många tjänsteresor ersätts med digitala möten via Zoom och Teams är kanske det mest uppenbara. Här minskar behovet av flygresor, och flera flygbolag kan säkert försvinna bland annat på grund av att man inte får tillbaka denna kundgrupp.

Hur blir det då med våra arbetsresor? Det är nog svårare att sia om, men vi kommer troligen att se fler arbeta hemifrån någon dag i veckan. Vårt behov av att träffas IRL lär ju inte försvinna.

Ett minskat resande kan få positiva följder inte bara för miljön, utan även för våra städer. Satsningar på platser, inte bara i storstäder, utan även i mindre orter kan ge positiva konsekvenser som bland annat är social inkludering, mer gångtrafik, vackrare utformning etc.

Men vad händer med kollektivtrafiken? Så länge pandemin består blir det en utmaning. Vi behöver distansering i fordonen, vilket borde ge högre turtäthet. Men i verkligheten har den ofta minskat eftersom intäkterna minskat drastiskt. Här krävs statliga insatser.

Och efter pandemin väntar en annan utmaning: Hur får vi tillbaka resenärerna som vant sig vid andra sätt att resa? Här kommer krävas stora åtgärder från alla aktörer när det gäller hygien osv.

Säker trafik kommer därmed också att få en bredare innebörd. Det kommer inte bara att handla om trafiksäkerhet och trygghet, utan också om renhet och hygien. Hur känner vi oss säkra när vi stiger på bussen, in i en taxi osv?

E-handeln har ökat rejält under pandemin. Ökningen hade ju redan börjat tidigare, och kommer säkerligen att hålla i sig. Här krävs nya mer hållbara lösningar för logistiken, både längre sträckor och last mile. Och detta påverkar troligen våra idag långa försörjningskedjor, som kommer att bli mindre globala och mer regionala.

Frågan är också vad som kommer att hända med mobiliteten som helhet. Under senare år har vi pratat mycket om ny mobilitet, smart mobilitet och så vidare. Vi var precis på gång att se nya mobilitetstjänster komma in och ge nya möjligheter. Delad mobilitet, mobilitetshubbar, bilpooler, transport som tjänst hade precis börjat introduceras i allt fler städer. Frågan är vad som händer nu?

Vi kommer nu att se ett stort behov av helhetslösningar. Vi behöver se mobiliteten som ett system, där alla aktörer behöver samverka. Transportsystemet är en politisk fråga och nu kommer det behövs en tydlig riktning, och sen en samverkan för att ta oss dit.

För att kunna styra i rätt riktning behöver vi bra data. När allt mer blir uppkopplat ökar möjligheten till detta. Här kommer öppen data att spela en allt större roll. Även privata aktörer kommer att behöva bidra med denna data för att få systemet att fungera.

Det finns stora möjligheter att skapa ett transportsystem som går i hållbar riktning post corona. Att ta vara på de möjligheter som skapats, och lösa de problem som uppkommit, blir en utmaning. En utmaning som vi kan lösa tillsammans!

(Vill du lyssna på webinariet från ECOMM så finns länken här. Och slutdiskussionen börjar ca 42 min in)

 

Dela med dina vänner:










Submit
0 kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.