Nya IPCC-ordföranden är tydlig om vilka utsläpp som behöver minska

I slutet av juli fick IPCC en ny ordförande, Jim Skea, en 69-årig fysiker från Dundee i Skottland. När man läser alla de intervjuer som gjorts med honom kan man konstatera att Jim Skea pekar på att läget i klimatfrågan är besvärligt, men manar till pragmatism och framtidstro.

I en intervju med BBC´s Good Morning Scotland finns två intressanta citat:

”Vi måste jäsa bort dysterheten med lite hopp och skicka klara budskap att människor styr över sin egen framtid”

”Vi kan vidta åtgärder som gör att vi kan undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna, och det behöver vi tydligt kommunicera till folk.

Att ge upp löser inga problem, utan han vill fokusera på de konkreta åtgärder som behövs för att minska utsläppen men också för att klimatanpassa.

Vilka åtgärder är då viktigast för att bromsa den globala uppvärmningen?  Jim Skea menar att utbyggnaden av förnyelsebar energi är den viktigaste. Men har lyfter också i sina intervjuer behovet av ett mer hållbart jordbruk, och inlagring av koldioxid under jord.  Beteendeförändringar hos enskilda är bra men kommer realistiskt sett inte att nå tillräckligt långt.

Det betyder naturligtvis inte att vi som enskilda individer inte behöver bry oss. Men om man inte lyckas med de stora utsläppsminskningar som krävs inom andra sektorer så klarar vi inte målen.

De länder som släpper ut mest koldioxid är Kina (12 miljarder ton), USA (5 miljarder ton), Indien (2,7 miljarder ton). Och i Kina finns över 1000 kolkraftverk, och planerna är att de närmaste åren skall byggas två nya per vecka. Här måste politiker göra insatser, annars kommer vi inte att hamna rätt.

Ser man på ländernas utsläpp procentuellt, står Kina för 31%, USA för 13%, Indien för 7%, Ryssland, 5%, Japan 3& och Iran 2%. Resterande länder släpper alla ut mindre än 2% var. Och dessa länder står tillsammans för 36%. Så även länder som Sverige, som ligger kring 1% måsta arbeta med att minska sina utsläpp.

Ser på vilka länder som har har störst utsläpp per capita, så ligger de små oljeländerna Quatar, Bahrain, Brunei, Kuwait, Förenade Arabemiraten och Oman högst. Med mellan 16 och 31 ton/inv i utsläpp. Sen kommer Australien (14,7 ton/inv), Saudiarabien (14,3 ton/inv), Kanada (13,6 ton/inv), USA, (13,1 ton/inv) och därefter Luxemburg, Kazakstan och Ryssland (11,2 ton/inv).

I de nordiska länderna ligger utsläppen på: Norge (6,7 ton/inv), Finland (6,5 ton/inv), Danmark (4,7 ton/inv), Island (3,9 ton/inv) och Sverige (3,3 ton/inv.) Observera att dessa siffror kommer från 2020.

Vilka olika sektorer står då för de största utsläppen? Globalt sett står energianvändning inom industrin för 24% av utsläppen. Uppvärmning och energi i byggnader står för 17 %.  Jordbruk, avskogning och annan markanvändning står för 18%. Transporter står för 16% av utsläppen. Resterande procent står avfall (3%) och tillverkning av cement och kemikalier för (5%).

Transporterna står alltså ca 16% av utsläppen av koldioxid globalt. Och av dessa står biltrafiken för 12%, flyget för 2% och sjöfart för 2%.

I USA står transporterna för 27% av utsläppen, och i EU för 23%. I Sverige ligger vi högre med 31%.

Att det procentuellt ligger så högt i Sverige beror på att vi lyckats sänka våra utsläpp från flera andra sektorer. Totalt sett har de svenska koldioxidutsläppen minskat med 37% från 1990-2022. Den största minskningen har skett inom sektorn för uppvärmning av bostäder och lokaler. Men ser vi på utsläppen från personbilar i Sverige så har dessa minskat med 33% mellan 2010 och 2022.

Jim Skea har i flera intervjuer sagt att individuella åtgärder är bra, men det kommer inte att ge den förändring som är nödvändig.  Om vi skall leva mer klimatsmart måste det ny infrastruktur för detta. Folk hoppar inte på sina cyklar om det inte finns några cykelvägar, säger han.

Vi måste alla fortsätta att göra vad vi kan för att minska utsläppen. Men att känna flygskam hjälper tyvärr inte om Kina fortsätter bygga sina nya kolkraftverk.

(uppdaterad 10/9)