Slav-etanol och grisköttstransporter

Sydsvenskan har idag en stor artikel om hur arbetarna på sockerrörsplantagerna i Brasilien somsom skördar det som skall bli etanol till våra etanolbilar i praktiken är slavar. Detta är naturligtvis ett stort problem, liksom att regnskog huggs ner för att plantera sockerör.

Att ta det som ett kriterium för att sluta köra på etanol tror jag inte är hållbart. En mycket stor del av de produkter som vi i västvärlden köper från olika fattigare länder produceras på sätt som vi inte bör acceptera. Det handlar om såväl olja, som massor av de andra produkter vi i vårt välfärdssamhälle anser oss behöva.

Att på olika sätt försöka påverka genom att kräva märkning av produkter, att vägra köpa av de värsta syndarna, och att kanske framför allt se till att villkoren för arbetare blir bättre genom dessa krav får gehör genom upplysning och information är viktiga sätt att påverka.

Etanol är som jag skrivit många gånger tidigare ingen slutlig lösning på trafikens hållbarhetsproblem. Men som en liten del på vägen är den viktig.

Det finns saker att åtgärda på närmare håll. Sydsvenskan (har de anställt semetervikarier med miljöintresse?) skriver också om hur skånskt ekologiskt griskött vi köper i affärerna i Skåne, gör en resa Skåne-Uppsala-Skåne för att packas. Här finns mycket att vinna på smartare hantering. Vi bör alla försöka verka för märkning av hur långt olika produkter reser.

Länkar:

Sydsvenskan om sockerrörsodlingarna
Sydsvenskan om grisköttstransporterna