Elvis has left the building

Efter två kvällar på Memphis musikgata Beale street är vi nu på väg till Nashville. Motorvägen ut från Memphis har tolv körfält.

Memphis var som de flesta andra amerikanska städer. Förutom musiken. Här stod rockens vagga. Här blandades svart och vit musik i en smältdegel. Bomullsarbetarnas work songs, de svartas gospel, blues, osv blev den musikform vi känner idag som rock´n´roll. I Sun Studio några kvarter längre ner på Union Ave där vi bodde, spelade Elvis, Johnny Cash, in. Till och med Beatles var där – men det blev inget av dessa inspelningar.

I förrgår kväll var vi på BB Kings Blues Club och lyssnade på två olika band och käkade god cajun-inspirerad mat. Det första bandet var en kvartett som leddes av den 15-årige! Extremduktiga bluesgitarristen Will Tucker. Lägg namnet på minnet om du gillar blues. Det finns Youtube-klipp i massor. Sen kom BB Kings All star band, med 8 suberba musiker och en kvinnlig och en manlig sångare.

Vi ägnade hela dan i går åt musiken. Först tog vi bilen ut till Graceland. Vi parkerade där före öppningsdags klockan nio. Ändå fick vi vänta i en timme innan vi fick åka shuttle-bussen upp till Graceland.

Som en liten herrgård. Och mycket mer smakfullt än man skulle ha kunnat tro. Visst fanns det lite excesser, men det mesta var faktiskt ganska trevligt. Och välbevarat, trots 700.000 besökare per år. Han gillade långa soffor, hade tre TV-apparater vid sidan av varandra (han hade hört att Lyndon B Johnsson såg på tre nyhetskanaler samtidigt). Han hade en egen racqetball-bana (som squash), pool, hästhage och ett djungelrum. I slutet av rundturen passerade vi gravplatsen där Elvis, hans föräldrar och mormor (som alla bodde på Graceland) är begravna.

Sen åkte vi tillbaka med shuttle-bussen och tittade på alla hans bilar, och de två flygplanen. Ganska kul och intressant faktiskt alltihop. Och man insåg hur gigantisk Elvis var och är här i USA.

Eftermiddagen ägnande vi åt Memphis blues- och rock museum. Här visades en intressant utställning om musikens roll i utvecklingen av rasfrågan i USA. Och man fick klart för sig att det Beale Street vi ser idag inte är det ursprungliga. Detta revs på 60-talet i politikernas iver för ”urban renewal”.Det man rev var oftast de svartas kvarter..

Mitt emot museet ligger Gibsons gitarrabrik. Under en guidad rundtur fick vi se hur man handbygger dessa instrument. Hur de lackas med tolv lager lack osv. Speciellt kul eftersom sonens gitarr, den halvakustiska ES 335 (en sån som BB King spelar på) är byggd där.