Post festum

Vi var på höstfest hemma hos några goda vänner i går kväll. Tog med ett brev för att lägga på brevlådan när vi ändå gick genom hela centrala Lund. Men vi kom hem med brevet igen i natt. Nästan alla brevlådor är nämligen borttagna.

Sveriges allmänt centralistiska anda, kombinerat med en Post som med början på åttitalet slutade att vara en samhällsnyttighet och istället blev en lekstuga för politiker och tjänstemän med som ville avreglera och leka riktigt företag och inte verk, har gjort att nu många måste ta bilen för att komma till en brevlåda.

Hela idén med ett Postverk är ju att man själv inte skall behöva åka eller gå med brevet hela vägen, utan att vi samordnar det med andra som också vill ha fram sina brev. Det är liksom smartare att någon åker runt och hämtar breven än att vi alla måste åka till någon postanläggning som ligger i ett industriområde eller liknande.

Detta är ett av exemplen hur åtgärder inom olika delar av samhället ökar behovet av att transportera sig, ofta med bil.

På festen diskuterade vi bl a Vattenfall. Själv har jag mycket svårt för att vara delägare i ett bolag som släpper ut lika mycket koldioxid som hela Sverige! Och jag anser att ägardirektivet måste skrivas om omedelbart om Sverige skall ha någon trovärdighet kvar på klimatområdet. Vi skall inte äga kolkraftverk och samtidigat prata om att vi skall satsa på förnyelsebar energi.

Men en person på festen ansåg att det spelade väl ingen roll om Vattenfall äger dessa kolkraftverk. Annars skulle ju nån annan äga dem, och det skulle bli lika mycket utsläpp. Men detta argument håller naturligtvis inte. Om vi visar att det går att energieffektivisera, och producera förnyelsebar el, så blir vi en modell och trovärdig aktör i diskussionen om det hållbara samhället.

Om vi däremot samtidigt säger att Sverige skall vara ett föredöme när det gäller förnyelsbar energi, och samtidigt äger statsägda Vattenfall kolkraftverk, så sänder vi signalen att det där med förnyelsebar energi det är ju bara prat….