Att rida på tigern – till Dubai och annorstädes

Nästa vecka är det UITP:s världskongress i Dubai. Det är alltså den internationella kollektivtrafikföreningen som har sin stora kongress där. Och många av personerna i mitt nätverk skall dit, en del för att de måste och andra för att de bara vill. Antagligen är gränsen däremellan hårfin.

Det är både chefer i olika kollektivtrafikorganisationer, och andra trafikorganisationer och politiker. Och förmodligen några fler än när konferensen hamnar i något europeiskt land, som den gör varannan gång. Likadant var det med världsutställningen senast i Shanghai. ”Alla” skulle dit – kommuner, beslutsfattare, politiker etc. Och Sverige hade en stor utställning där. Året det så var världsutställningen i Zaragoza i Spanien. Jag var då den enda av alla jag känner som var där. Sveriges utställning, som tillkommit i sista stund, var en ganska enkel furu-inredd sak med en Volvo med sladd och en IKEA-byrå.

Det är så det är – resor till exotiska resmål långt borta är helt enkelt sexigare än de som ligger närmare. Oavsett om man är miljöintresserad osv.

Kommer det alltid att vara så? Förmodligen – det verkar svårt att ändra på denna inställning.

Men en del kommer nog  trots allt att ändras. I den Dagens Industris senaste weekendbilaga finns en intressant artikel om elbilar som diskuterar detta. Håkan Mattson, som bevakar bilbranschen där, och är lite mindre tomte än vissa andra biljournalister, (jag får fortfarande mail från folk som gillar det gamla blogginlägget ”Robert Collin är ett geni”) skriver om orsaken till det stora intresset för elbilar.

Inbjuden av Renault från han inte bara prova deras elbil Zoe Z E utan också lyssna på ett föredrag av deras omvärldsbevakande konsult, en Eric Fouquier. Enligt denna Fouquier så är drivkraften för grönt tänkande hos medelklassen: skuld. Det är skulden som gör att vi köper kravmärkta tomater, närodlad potatis, grisar från granngården och snart också elbilar.

Förr brann vi av åtrå när vi köpte en bil, skriver Mattsson, nu är det skuld som får oss att köpa miljöbilar. En förskräckt Mattsson konstaterar att konsulten, omvärldsbevakaren, visar hur yngre generationer vill minska sin konsumtion, hur enkelhet i livet vinner terräng, och hur unga människor söker nya sätt att njuta som inte kräver konsumtion. Har nånting alltså hänt sen den engelske pjäsförfattaren Mark Ravenhill 1995 skrev sin uppmärksammade pjäs om unga människors huvudsakliga intressen, ”Shopping and fucking”?

Mattson försöker säga att han hellre köper en bil av lust än av skuld. ”Du och jag är en annan generation” svarar konsulten och får det enligt Matsson att låta som ”om våra liv är över”.

I slutet av artikeln försöker Matsson att förstå  Fouquiers slutord, som denne lånat av den kinesiske filosofen Qi Hu Nan Xia: ”Riding the tiger – beware getting off”.

Att vi har så svårt att kliva av tigern som rusar iväg på billig fossil energi och vant oss vid att man hellre åker långt än kort, att köpa billiga varor som nån i periferin tillverkat, men själv aldrig själv kan köpa osv kommenterar Mattson med: ”Frågan är om vi ens skall försöka”.

Frågan är väl snarare om vi kan låta bli?

(Avundsjuka?  Jag skulle också kunnat åka till Dubai om jag varit sugen. Men måste prioritera hårt bland resmålen om inte koldioxidbudgeten helt skall helt balla ur – vilket den ändå gör-jämfört med en hållbar nivå. Skall till den årliga mobility managementkonferensen i Toulouse i maj…)