Märklin, Truman show och spårvagn
När jag var liten gillade jag att bygga med min modelljärnväg av märket Märklin. Det var byggandet av landskapet och städerna som var allra roligast. Kommer att tänka på detta nu på tåget mellan Karlsruhe och Freiburg, när vi passerar små byar och städer som ser ut precis som min gamla modelljärnväg. Det beror på att tillverkaren av byggsatserna till de små husen, som hette Faller, var tysk. Modellerna till modellerna var husen i tyska småstäder och byar. Och vi åker igenom dem just nu.
Vi är på studieresa med Trivector Traffic, och 31 av de 45 anställda är med. De flesta av oss åkte nattåg från Köpenhamn i natt. I Karlsruhe har vi hälsat på vår samarbetspartner TTK, som är en av Europas mest erfarna spårvägskonsulter. De har jobbat med kanske hundra spårvägssystem världen över. Bolaget bildades, och ägs fortfarande till hälften, kollektivtrafikföretaget i Karlsruhe. Vi har fått en rundvisning, av ett av världens mest framgångsrika spårvägssystem, och sett på hur framgången fått en del att lämna bilen och att det därför är så mycket spårvagnar i centrum att man nu får gräva ned dem till en tunnelbana.
I eftermiddag har vi varit i Freiburg och tittat på de hållbara området Vauban som är ett av Europas mest hajpade ekologiska bostadsgetto. Spårvagnen gick dit naturligtvis och sen var det bilfritt, biogas, balkongodling, glada människor, liggcyklar, dagisbarn i sexbarnskärror, samverkan och kooperativ så det verkade helt overkligt. Efter ett tag fick man känslan av att det inte är på riktigt. Alla de principer för hållbarhet som man pratar om i alla städer med hållbarhetsambitioner från Malmö till Upplands Väsby, har man helt enkelt infört här. Det kändes som i Truman show, vi undrade hela tiden när vi skulle stöta in i väggen.
Även inne de gamla delarna av Freiburg är det också ett overkligt trevligt, bilfritt folkliv. Nästan allt i den gamla staden blev förstört under kriget, men byggdes sedan, ibland mycket senare, upp likadant som förr. Det diskuterades om man inte skulle göra som i de flesta tyska städer, strunta i det gamla och bygga nytt, dvs stela betonglådor. Nu blev det tack och lov inte så. Man byggde husen som före kriget, delade ut byggrätterna ett hus i taget, där byggherren måste bygga verksamheter i bottenvåningen, och dessutom tvingades att bo i huset för att man skulle känna ansvar för utformningen.
|
| Sommarträden kommer fram i Freiburg. Foto Christer Ljungberg |
Och det blev bra. Det känns inte som en filmkuliss, som t ex i Jakriborg, Disneyland Hjärup, för här har ju husen alltid sett ut så här, och om inte Hitler kommit emellan skulle det varit just så här hela tiden.
Men det riktigt intressanta med Freiburg är inte områdena Vauban och Riesenfeld, eller den fina innerstaden. Det allra intressantaste ligger mer på systemnivå. Som att kollektivtrafiken nått 88% täckningarnas, och att det inte finns nån egentlig externhandel. Det senare beror på att regionen, som är en del av delstaten, har lyckats införa en princip om vilka typer, och storlekar på handel som får finnas i städer av olika storlek.
Idag har vi åkt en hel del spårvagn. Och konstaterat att spårvägen är ett utmärkt, bekvämt, civiliserat sätt att transportera många människor samtidigt. De som tror att bussar i alla lägen kan ersätta spårvagn har inte varit i Karlsruhe eller Freiburg. Att bygga ett BRT-system i täta europeiska städer, och få samma kapacitet som med spårvagn, låter sig inte göras. Inte om stadens kvalitéer skall finnas kvar.
I morgon skall vi titta på två sådana städer till, Mulhose och Strasbourg.
Man ser antagligen inte externhandeln när man inte är tvungen att söka upp den men runt om IKEA tycker jag nog att det ser ut som vilket externhandelsoråde som helst. Möbelvaruhus, Elektronikkedjor, Byggvaruhus osv. Möjligen finns det något färre stormarknader än i svensk externhandel vilket kanske tyder på att dagligvaruhandeln inte är fullt så externaliserad.
Ikea-området i Freiburg är litet med svenska mått mätt. Ungefär dubbla Toppengallerian i Höllviken, halva Bergvik i Karlstad eller på sin höjd en fjärdedel av Birsta i Sundsvall. Är det dessutom bara försäljning av skrymmande varor, som möbler och byggvaror, så finns egentligen inget att anmärka på. Min erfarenhet av den politiska gången i en större mellansvensk stad är att man brukar driva igenom utbyggnad av externhandel med motivet att det bara är för ”volymhandel” men när det efter några år visar sig att intresset från bilförsäljare och byggvaruhus är skralt så blir det vanliga köplador för dagligvaror och kläder. Ikeas nuvarande strategi i Sverige är dessutom att villkora utbyggnad av själva Ikeavaruhuset med att lika mycket ytterligare handelsyta tillskapas för annan handel (se t.ex. Eriksbergs köpcentrum i Västerås). Det är som att man inte längre tror på sin egen attraktionskraft utan kräver en intilliggande galleria för att Ikeavaruhuset ska kunna bli lönsamt.