I morgon är en annan dag
På tåget till Stockholm och äntligen en lucka i agendan så att jag hinner skriva ett blogginlägg. Mina medarbetare säger att jag inte får skriva på Facebook att jag jobbat varenda dag 30 dagar i sträck, för då vill ingen jobba hos oss.
Jag svarar då att vi inte kräver detta av någon, och att vi jobbar för att det inte skall vara så, och att vi flera år i rad kommit bland Sveriges bästa arbetsplatser i Veckans Affärer. Och om man är VD för både koncernen och Trivector Traffic så blir det så ibland. Och om man har så kul som vi har så är det ok ibland, men bara ibland. Och vi har kö med folk som vill jobba hos oss…
Det kommer att bli fler blogginlägg framöver. Nu har jag betat av en massa saker som legat på listan ett tag. Vi har haft en mycket lyckad kick off, vi har haft 140 samarbetspartners på vårt årliga Grandseminarium, och vi har sett till att alla artiklar till vår jubileumsbok blivit klara, den sista kom idag.
Boken heter ”2038 – på spaning efter den tid som nalkas”. I den skriver våra vänner och samarbetspartners, och ett par journalister, om hur livet kommer att se ut om tjugofem år. Du får bland annat veta hur förutsägelser de-luxe fungerar, hur företagandet ser ut, hur flyget kan fungera, hur informationen format oss, hur trafiken utvecklats, hur filmen kan se ut och hur nöjeslivet fungerar. Den sistanämnda artikeln är skriven av Sveriges bäste på detta område, Jan Gradvall. Han påpekade i ett mail att inledningen till hans artikel kan bli en snackis. Och jag håller med.
Själv har jag bidragit med en artikel som innehåller både en dystopisk och en utopisk verklighet 2038. Och en diskussion om vad vi kan göra för att närma sig den ena eller den andra. Startade med att skriva den dystopiska och det flöt på bra. Men kände stort motstånd när jag började skriva på den utopiska. Intressant att det är lättare att skriva dystopin, tänkte jag. Men när jag väl kommit en bit på den ljusare framtidsbeskrivningen blev den nästan väl så kul och intressant. Och de som läst håller med.
Enda smolket i glädjebägaren med boken är att det endast är två kvinnor bland författarna. Beror säkert på många olika saker, bl a att minst tre kvinnor tackade nej till att skriva, men bara en man. Men varken ämnena eller innehållet är särskilt manligt, snarare mänskligt. Precis som på Trivector, där dock könsfördelningen är betydligt jämnare, i princip 50/50.
Nu när jag inte bloggat har det varit massor av ämnen som funnits i mitt huvud, och som jag fått skickat till mej som förslag. Om varför kollektivtrafiken är farligare än bil (tål nog att studera vidare), om varför jag tror att det är smart att låta mindre stationsorter få växa, trots att åkerjorden är värdefull (frågan är vilka alternativen är), och varför en metro mellan Malmö och Köpenhamn inte alldeles säkert är en smart lösning (fyrstegsprincipen någon?).
Vet inte om det blir något blogginlägg om någon av dessa ämnen. Beror av om någon av er läsare hör av er. Men tätare bloggande blir det, för det saknas som sagt inte ämnen.
PS. Boken ”2038-på spaning efter den tid som nalkas” kommer på förlaget Nordic Academic Press i början av december. DS
Jag är intresserad av vad du tycker om att buss numera anses vara lika farligt som bil. Genom att ändra definitionen av trafikskadad till ”vårdad minst ett dygn på sjukhus” fångar man upp fler skadefall, men hur bra är det egentligen?
Genom en rymligare definition framstår kollektivtrafiken som farlig när den troligen är tvärtom är säkrare än att t ex stanna hemma (många olyckor sker i hemmet).
Varför inte införa konsumentmärkning? Upplys om risk per timme för nyktra personer i bil, buss och tåg. Sätt risken i hemmiljö som basnivå. Jag tror buss och tåg är mycket säkrare än vad folk tror. Det står ju alltid i tidningen när en buss välter, men inte när en bilist omkommer.
Det handlar inte främst om vilken definition av skada man använder. Det handlar främst om skilda populationer. Litet förenklat åt andra hållet kan man säga att äldre kvinnor skadas när de ramlar på vägen till bussen, medan yngre män skadas när de kör för fort i bilen.
På samma sätt har US Army i sin rekrytering kunnat visa att risken att dödas bland marinsoldater i stridande förband inte är större än genomsnittet för medborgare i USA. Att marinsoldater är unga, friska och vältränade människor, medan befolkningsgenomsnittet innehåller en betydande andel gamla och sjuka, bryr man sig inte om att påpeka.
För att kunna jämföra olycksriskerna för bussresenärer, bilresenärer och cyklister måste man alltså korrigera för att det inte är samma människor som färdas med de olika färdmedlen.