Blir det en tummetott?

Sedan våren 2005 har vi i branschen väntat på en ny trafikpolitisk proposition. I maj förra året var det nära, (jag hade till och med utkast på mitt bord) men sen bröt förhandlingarna mellan samarbetspartierna i regeringen ihop.

Nu skall propositionen komma på onsd 22 mars – fan trot. Och som vanligt så har det läckt ut en del:

• man vill inte släppa trafikeringsrätten på Västkustbanan och Södra stambanan till länstrafikbolagen så att vi får ett bättre fungerande interregionalt tågsystem. Tråkigt – här fanns möjligheten till samma typ av resandeökningar som Länstrafikbolagen lyckats med i många regionala resrelationer.
• man vill införa vägavgifter för tung trafik – en nödvändighet som fungerar utmärkt i Tyskland. En tungt lastad långtradare sliter lika mycket på vägen som 75.000 lätta fordon.
• man vill införa flygskatt – hade varit bättre med utsläppsrätter.

För egen del har jag en förhoppning: att man släpper den fokusering på rörlighet som alltid funnits i de svenska trafkpolitiska besluten. Man lever kvar i ett gammaldags tänk som låter:

”Sverige är ett avlångt land i utkanten av Europa och det måste vi kompensera med att tranportera och röra oss mer.”

Detta kanske var sant för 50 år sedan – men verkligheten är en annan idag. Det handlar inte om rörlighet – det handlar om tillgänglighet. Att vi får tillgång till arbete, skola, omsorg etc. Rörligheten i sig är sällan så intressant. Och många gånger har vi idag en överrörlighet – dvs det handlar om ”tomma kalorier”, förflyttningar som påtvingats oss av dålig planering och den sk marknaden. En ensidig tro på regionförstoring är många gånger ett symptom på detta. Samtidigt med regionförstoringen behöver vi i vissa avseenden en ”regionförminskning”, dvs se till att vissa funktioner och aktiviteter i samhället kan utföras nära bostaden, dvs att sluta upp med den ensidiga tron på centralisering.

Men jag tillåter mig tvivla…