Vem kan man lita på?

Idag recensceras ”En obekväm sanning” i alla större media. Johan Croneman i DN undrar om filmen huvudsakligen är starten på Al Gores återvalskampanj.

”Det är allvarligt, självklart – om nu Al Gore, hans forskarvänner och aktivister har rätt vill säga………Säger han det han säger därför att han är besatt av just sanningen? Eller besatt av tanken på makt (äntligen!)? Det blir helt avgörande för vår tolkning.”

Göran Persson, som träffat Gore, tror att Gore överdriver. Det är nog inte så illa som Gore säger.

Det intressanta är att just detta tar Gore upp i filmen, detta att media ofta lyfter fram att det skulle finnas något tvivel om att växthuseffekten är ett problem. I Gores presentation finns en bild, som enligt honom själv är en av de mest uppmärksammade. Den visar hur man gått igenom 928 forskningsrapporter kring växthuseffekten, och hur många uppvisade något tvivel? Jo, noll!

Sen hade man gått igenom några hundra tidningsartiklar om växthuseffekten. Och hur många förde fram tvivel, som nu Johan Croneman och statsminstern gör? Jo 53%!

Jag förstår inte varför media i alla lägen måste välja denna ståndpunkt. Man tycks överdriva sin granskande funktion och kräver bevis som inte en forskarna kräver. Eller vill man bara leta sensation? Alla är inte som folkpartiet, säger en sak och gör nåt annat.