Sagan om herr Lund och hans magelände

I dagens Sydsvenskan finns min saga om herr Lund med. Det som fick mej att skriva den var en krönika av Ivar Sjögren på julafton. Sjögren, bl a vissångare i ”En sexa epistlar”, brukar komma med kloka synpunkter kring Lund och dess utveckling. Tyvärr innefattar inte denna klokhet trafiken. Han kommenterar bl a de kloka uttalanden som Bengt Holmberg, min gamle chef och kollega på LTH, gjorde i en intervju några dagar före jul.

Bengt Holmberg sa då det som behövde sägas, och precis det som alla som kan trafikplanering skulle säga. Visst går det att förbättra busslinjenätet i Lund en hel del, men några stora Columbi ägg finns inte. Ett medeltida gatunät funkar ju dåligt både för både bussar och bilar. Försämrar man för bussarna ökar biltrafiken. Även om Ivar Sjögren tror att allmänheten är lika bra trafikplanerare som professorer och experter…

Det är konstigt – hade det handlat om en medicinprofessor och medicinska experter hade man aldrig ifrågasatt deras kompetens ”Men är det inte bättre att amputera ändå?”. Men trafik kan ju alla liksom…

Här är sagan:

Sagan om herr Lund och hans magelände

Herr Lund hade problem med magen. Trots att han länge försökt att äta nyttigt. Redan 1972 hade han slutat med skräpmat och istället bara släppt fram fiber i sin mage. Men nu hade det blivit problem – ja egentligen inte så mycket hans egna – men andra hade börjat klaga. En del gaser gjorde att man började tala om luftföroreningar, och kurret från hans mage betraktades av en del som buller.

En del av herr Lunds vänner och bekanta började komma med goda råd. Alla hade ju haft ont i magen och visste därmed en hel del om sådana problem. – Du borde inte äta så mycket fiber, sa en del. En av herr Lunds verkliga vänner , som verkligen brydde sig om herr Lund, var vissångare. Han försökte komma med olika idéer för hur herr Lunds mage skulle bli bättre.

– Om du nu inte vill sluta med fiber så har jag hört att man kan operera bort tunntarmen, sa han. Och om inte det räcker så kan man ta tjocktarmen också. Och kanske är det lika bra att ta bort hela magen. Det går bra att ha en påse utanpå! Ja magen fungerar ju inte, men vi andra slipper ju luftföroreningar och buller.

Till slut inkallades en professor för att lösa problemet. Professorn var en av landets verkliga specialister just på magar, ja nästan ingen kunde mäta sig med honom inom magområdet.

– Det är bra att herr Lund äter så mycket fiber. Det är nyttigt, och håller igång magen, sa professorn. Det inte lätt att hitta något annat sätt att få en mage som sitter i en så gammal kropp att fungera bra. Matsmältningsorganen hos gamla människor tål inte dagens kost med pommes frites och annan skräpmat, sa han. Det finns helt enkelt inga stora enkla lösningar, utom att fortsätta med de nyttiga fibrerna om herr Lund skall överleva, sa magprofessorn. Visst kan man göra en del förbättringar med herr Lunds mage, men några enkla Columbi ägg finns inte. Vi kan ju inte ta bort hans mage!

Nu blev vissångaren riktigt arg. – Den där professorn verkar ju inte fatta nånting. Komma här och tro att han är specialist! Magar är väl alla lika goda specialister på! Så kallade ”experter” begriper ingenting! Nu ber jag minsann alla människor att komma med idéer , tänkte han. En professor, visserligen landets bästa på just magar, och bäst på magar och fibrer, ska inte komma här och tro att han kan nåt! Skicka in alla era magförslag till mej, sa vissångaren. Så skall herr Lunds magproblem snart vara löst. Experter och professorer de ser ju bara problem!

Och så kom det sig att herr Lund minskade på de nyttiga fibrerna och istället fyllde magen med mera skräpmat. Efter några riktigt trista år fick han förstoppning och dog. Och vissångaren – som ju egentligen var en vän till herr Lund – förstod ingenting.

Länk
Intervjun med Bengt Holmberg
Ivar Sjögrens krönika