Professorerna anfaller

Om man läser min blogg så inser man att jag är ganska förtjust i tidningar. I helgen hittade jag två för mig nya som båda hade intressanta rubriker som fick mej att inhandla dem. Tidningarna heter Neo och Axess.

Neo hade ett oemotståndligt omslag med en pastisch på katastrof-filmsaffisch typ Mördartomaterna anfaller. Och ägnar många sidor åt att försöka bortförklara klimatproblemen. Intressant, neoliberalt och så förutsägbart tröttsamt.

Inne i tidningen, som kallar sig ”det liberala samhällsmagasinet” finns en artikel med titeln ”Varning för alarmismen” skriven av Bengt Kriström, professor i naturresursekonomi vid Lantbruksuniversitet i Umeå. En ganska intressant artikel på temat att det finns en risk med allt tal om ”klimathot” och kan göra att vi förhastar oss och vidtar ”fel” åtgärder.

Bland annat säger Kriström: ”Sveriges Televisions serie Planeten satte rekord i tendensiös rapportering per satsad licenskrona”. Han gör sig också ganska rolig över oljekommissionens rapport (vilket är som att stjäla glass från ett småbarn). Som många andra vill han att vi skall åtgärda problemen där pengarna gör bäst nytta. Naturligtvis helt sant – men glöm inte de argument jag tidigare framfört för att vi också måste göra vår del, eller som Martin Ådahl, chefredaktör på tidningen Fokus, skriver på ledarplats i nya numret:

”…Men handen på hjärtat, vad tror ni imponerar mest på Beijing – om Fredrik Reinfeldt uttalar en het önskan att att Kina ansluter sig till Kyoto, eller om han kommer till mötet i en biogasbil med statistik under armen från en blomstrande koldioxidfri ekonomi?”

Fast Kriström tvivlar ju på den sk Porter-effekten, dvs Harvard-professorn Michael Porters tes att det lönar sig att gå före i miljöfrågor, eftersom man får dynamiska effekter av innovationer som går att exportera etc. Att sticka ut hakan och påstå denna typ av saker, som både är positiva och begripliga, är inte alltid populärt i forskarkretsar.

I den andra tidningen jag köpte, Axess, finns en mycket gedigen artikel med titeln ”Från scenario till handling”. Den är skriven av Ulrika Björkstén, fil dr i fysikalisk kemi och förste intendent på Nobelmuseet i Stockholm. Den har en helt annan infallsvinkel är Kriströms, och kritiserar snarare klimatforskarna för att de är för försiktiga. Hon diskuterar också bland annat Stern-rapporten och diskuterar med en annan professor, Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet. Sterner menar att med tanke på hur mycket mänskligheten förändrar atmosfärens sammansättning borde försiktighetsprincipen gjort att man borde ta det på allvar utan att vänta på bevis för skadeverkningarna.

– Många som jobber med detta har en karriär som hänger på exakthet, vi publicerar hellre vetenskapliga artiklar än vi uttalar oss så det blir begripligt, säger Thomas Sterner, som just därför ger Stern-rapporten en eloge för att ”ha vågat”.

Se där – två professorer i nästan samma ämne – två helt olika infallsvinklar.

Idag tar vi bilen till Hamburg för att därifrån åka biltåg till Alperna. Vi får se hur mycket bloggande det blir den kommande veckan…

Länkar:
Neo-artikeln
Axess-artikeln
Fokus-ledaren