Allmänningens tragedi
I dagens DN skriver Niklas Ekdahl en ledare om allmäningens tragedi – ett välbekant begrepp för samhällsekonomer, men även för oss som jobbar med miljö och samhällsplanering. Begreppet kommer från ekonomen William Forester Boyd som 1833 gjorde en jämförelse mellan boskap som betade på privat mark och gemensam. I de privata hagarna var korna fetsa men i de kollektiva magra. Den som håller djur på egen mark måste se väga nyttan av ytterligare djur mot hagarnas bärkraft. Men på gemensam mark finns alltid drivkraften att få sista strået före grannen.
Så här är det med torsken i Östersjön, regnskogen men också med utsläppen från energiproduktion och från trafiken. Om världen forstätter som idag så är allmäningens tragedi fullbordad inom 50 år.
Frågan blir aktuell också när man diskuterar hur smart det är låta bilindustrin ägas av staten. Staten är ingen bra ägare – det kollektivt ägda ägs av ingen. Och när det gäller bilindustrin säger våra politiker, i alla fall ännu, just så – staten är ingen bra ägare.
Och visst verkar det stämma att man inte tar ansvar för sitt ägande. Se bara på exemplet Vattenfall. I Sydsvenskan lördag 29 nov säger Reinfeldt. ”Vi har gett Vattenfall stor frihetsgrad” – som svaret på hur han som representant för ägaren staten ser på att Vattenfall körde över delstatspolitikerna i Hamburg för att få bygga ännu ett kolkraftverk.
Visst är det fullständigt absurdt att låta Vattenfall bygga ut kolkraftverk, samtidigt som man säger sig verka för minska utsläppen enligt EU:s dirketiv med 20% till 2020?
Länkar:
Sydsvenskan: Fritt fram för mer kolkraft
DN: Allmänningen tragedi
Begreppet allmänningarnas tragedi är omstritt. Elinor Ostrom har t.ex. hävdat att alla egendomar förfaller om de inte skyddas och omges av en regim, privata som allmänna. Hennes bok Governing the commons beskriver ett antal allmänningar där regimen fungerar och i vissa fall har fungerat i hundratals år.
Men du har givetvis rätt i att en ägare som inte bryr sig inte är något att ha.