Tjugofem mil spårväg och stora svängen

Från min säng på 17:e våningen på Grand Medinas lägenhetshotell i Melbourne ser jag genom glasrutan, som går från golv till tak, ner på en av korsningarna i innerstadens rutnätsplan. City, eller CBD, Central Business District, som man också säger, inspirerade av USA som man är, har stora breda gator med mycket trafik. Och ett av världens längsta spårvägsnät, ungefär 25 mil.

Det finns inte mycket av gågator. Egentligen bara en enda – Bourke street, som på två kvarters längd är gång- och spårvägsgata. Och det tycks fungera bra.

Man har en lokal trafikregel om högersvängar där det finns spårvagnar, och det finns det överallt. Den säger att vid högersväng skall man göra ”stora svängen” (någon som kommer ihåg när cyklisterna i Sverige skulle göra denna?), dvs köra rakt fram till gathörnet, och sen vänta på grönt ljus.

Staden har en del vanliga skyskrapor i glas, men också många historiska byggnader. I går betade vi av en del av dem, och besökte också National Arts Gallery, inrymt i en spektakulär byggnad, och med mycket bra och intressant konst, både från Australien och internationellt. Vi åt lunch nere vid den bruna Yarra River, som trots utseendet ger luft och rymd åt centrum.

Botaniska trädgården är stor och svalkande, och välanvänd till picknick. Vid trädgårdens strand mot floden, finns båthus för universitetens roddbåtar.

Dagen avslutades i Chinatown några kvarter från hotellet.