Allting är relativt

Sydney är Australiens mest tätbefolkade stad, säger taxichauffören som tar oss till flygplatsen. Det säger inte så mycket, eftersom nästan alla bor i egna hus.

– Det finns en trend bland unga att vilja bo i lägenheter inne städerna fortsätter han. ”Men det går ju bara bra så länge man inte har barn. Förresten är Melbourne en mycket bättre stad för barn än Sydney”.

I går när vi åkte en bit på en rundtursbuss för att koma till Art Gallery, berättade den den inspelade rösten att Potts Point, bakom operahuset och den botaniska trädgården, har Australiens tätaste befolkning.

Trafiken fungerar bättre än man skulle kunna tro. Det är sällan köer, och det förvånar mig eftersom allt är uppbyggt av rutnät, med massor av trafikljus, och det är mycket bilar.

Men efter några dagar tror jag att jag förstår. Alla trafikljus har extremt långa väntetider, både för bilar och gående. Hemma i Sverige hade bilarna börjatr köra mot rött om de fått vänta så länge. Det verkar också som om de flesta trafikljusen är helt tidstyrda och inte trafikstyrda. Allt detta gör att bilflödet delas upp och sprids över tiden.

Förresten låter signalen för gående lite annorlunda här än i Melbourne och Adelaide. När det är dags att gå över låter det mer som ett lasersvärd i Star Wars. Eller är det bara för att några av oss besökte Powerhouse Museum också igår. Det är Sydneys tekniska/designmuseum, och där pågick just nu en Star Wars -utställning. 45 min kö men gillar man Star Wars så gör man.

Förvirrande checkin-rutiner hos Quantas, men nu sitter vi och väntar på att gå ombord på planet som skall ta oss till Ayers Rock, eller Uluru, som man döpt om det till efter aboriginernas namn på det röda berget.

Det blir varmt. Prognosen visar på 33 idag och 35 grader imorgon. Å andra sidan är det minus tre hemma….