Goda eller dåliga nyheter?

Satt i möte idag med Lars Nilsson, prof i miljö och energisystem. Eter mycket diskussioner om peak oil, klimat osv gjorde Lars en betraktelse över vad som satsas på olika saker:

1 miljard $ om året satsas på forskning om förnyelsebara energisystem
10 miljarder $ om året i subventioner till förnyelsebara bränslen
100-tals miljarder $ om året satsas på subventioner till fossila bränslen
1000 miljarder $ satsas på att rädda banker etc i finanskrisen.

Och så är frågan om man skall bli glad eller inte åt att Reinfeldt lyckats ena EU om någon form av löften (”rättvis andel”) om ekonomiskt åtagande för västvärldens satsning på klimatåtgärder. Kanske kan det möjliggöra en öppning till en vettig diskussion i Köpenhamn. Men summorna som nämns är alldeles för små. FN menar att det krävs 440 miljarder Euro per år, och här talar vi om myckt mindre siffror. Det som också gör mej fundersam är de gamla östländernas krav på att på något sätt få behålla utsläppsrätterna man inte använt efter Kyotoavtalets utgång 2012. Nog måste detta vara reglerat?

Och jämför summan som de rika länderna vill satsa på klimatåtgärder i fattiga länder: 22-50 miljarder Euro, med subventionerna ovan så bllir det också ganska märkligt.

Skall bli intressant att se vad för typ av överenskommelse som kan komma ut av COP15. I går när jag diskuterade frågan med Tricorona Climate Partners vd Per Egstam så trodde han att det nog bara blir ett ramavtal, utan siffror etc. Sen får man under något år förhandla ihop resten.

Kanske kan vi ta nån miljard från banksektorn? Eller ännu hellre från subventionerna till fossila bränlen?

Länk:
DN om Reinfeldts avtal