Vem orkar bry sig?
I fredags var jag i Tylösand och pratade för 300 personer från olika styrelser i HSB Skånes bostadsrättsföreningar. Temat var klimat och miljö.
I kväll har jag varit i Lomma och hållit samman en diskussion med frivilliga medborgare kring frågor om kollektivtrafik och trafiksäkerhet.
Vad förenar dessa båda tillställningar? Jo ett antal personer som frivilligt engagerar sig i något. Inte för att tjäna pengar, inte för egen vinning, inte för att få bonus.
En annan sak som förenar de engagerade vid dessa båda tillfällen var medelåldern, som i båda fallen var ganska hög. Och detta innebär naturligtvis ett problem. Om yngre människor inte orkar/finner det viktigt/inte bryr sig så är det inte bra. Diskussionen handlar ju om deras framtid.
Är yngre personer så vana vid att engagemang sköts professionellt via inbetalningar till Greenpeace eller Rädda Barnen? Eller genom att konsumera rätt saker? Eller är det bara tidsbristen?
Så hur skapar vi engagemang från alla åldersgrupper för att förbättra vårt samhälle på olika sätt?
Intressant iakttagelse. Jag ser nåt helt annat. Att det bara är de unga som bryr sig och att de ”gamla” fortsätter precis som förut med flygresor, bilpendling, konsumtion osv.
Eller är det så att det handlar om arenan? Jag ser ett enormt engagemang bland yngre människor, och jag ser en kompakt ovilja hos grupper med högre medelålder att lyssna på de unga. Jag undrar om det kan vara så att det de unga inte orkar är att känna att deras röster hålls för mindre betydande i de sammanhang du pratar om, och att de därför väljer andra vägar?
HSB, engagemang???
Nä, sedvanligt ryggkliande i svårgenomträngliga strukturer. Numera med lite klimatintresse för att verka modern. Bilarna står ändå uppradade på Tylösand och allt fortsätter som vanligt.
Christer: Det här är ett av de tillfällen som jag känner att du faktiskt har fel.
Unga människor är nog väl så engagerade som våra föräldragenerationer. Men som Morrica säger så kan det kännas som att man inte tas på allvar för att ”man är ju så ung och oerfaren”.
Sen undrar jag även hur du kommer fram till att unga människor är oengagerade baserat på det urval som du nämner i bloggen? 300 personer från olika HSB-styrelser? Där kan du ha en poäng i att unga kanske inte har tid att sitta i bostadsrättsföreningsstyrelser, eller för den delen inte släpps in i en sådan styrelse. Hur har samtalet och diskussionen i Lomma kommunicerats ut till allmänheten? Har folk varit medvetna om att den diskussionen skulle gå av stapeln?
Nä Christer, den här gången känner jag faktiskt att du kanske behöver tänka om lite…
Himla kul med reaktioner! Precis vad jag avsedde. Och jag vet naturligtvis också att det finns ett stort engagemang hos engagerade unga. men det som gjort med betänksam på senare tid är att jag insett att de unga enagerade som ajg normalt träffar inte tycks vara medelsvensson precis. Min bild är att andelen engagerade (för t ex klimat och miljö) inte tycks vara högre bland unga.
Koldioxidexeperimentet: Tyvärr ser jag massor av unga som reser, skaffar stor abilar, etc på samma sätt som äldre…
Morrica: Visst, arenan spelar roll. Men samtidigt tror jag att det ofta är smart att gå in i de befintliga maktstrukturer som finns och påverka genom detta. Och vara revolutionär inifråpn så att säga.
Anomym: Så mycket ryggkliande såg kag inte i Tylösand. och det är klart att väljer man att lägga det där så blir det bil för många… De enda som kom fram efteråt var de två enda yngre presoner som fanns, plus en bostadsrättförening från Lund, med typiska akademiker…
Matsey: Tur att jag inte har rätt alltid ;-). När det gäller LOmma så hade kommunen stått på gator och torg för att värva personer till Lommapanelen. Man ville ha blandad ålder, och ca 100 pers. Man hade jobbat extra för att få med unga. Man fick ihop ca 60 pers och ganska hög medelålder. Av de kanske 25 som var på plats igår var nog 80% över 50 år, och 60% över 60 år….
Intressant ämne. Huvudproblemet tror jag är arenan/arbetssättet. Unga gillar inte möten med förmodad hög medelålder i samlingslokaler, utan föredrar en mer soft diskussion på ett kafé eller på webben. Tror jag.
Skulle vara intressant att veta medelåldern på dem som läser och kommenterar din blogg.
Jag tycker Christer är helt rätt ute i sin ”provokation”. Tyvärr…
Jag arbetar som lärare på gymnasienivå sedan 2002 och har under de åren arbetat på tre olika gymnasiekolor i gbg-regionen. Sedan jag blev lärare har jag levt i nästintill ett konstant chocktillstånd över både ungdomars genomsnittliga kunskaper om miljöfrågor i allmänhet och kunskap om livsstilens betydelse i synnerhet, samt det ointresse och den ovilja de allra flesta tonåringar uppvisar när det gäller att engagera sig i frågorna eller att kräva förändring av den äldre generationen.
Visst finns det alldeles fantastiska undantag i en del klasser, men de är just det: undantag.
Det är en seglivad myt att ”ungdomar idag är så kunniga och engagerade”. De är i allmänhet precis lika oengagerade och okunniga som vilken ”Svensson” som helst. Ibland är de tyvärr t.o.m. mer inne i konsumtionssamhället än många vuxna känns det som: rätt slags kläder och nya prylar, samt solresor tas för givet av många, många ungdomar idag…
(Jag menar inte att det är deras ”fel” eller att de är ”lata”. De är bara, i genomsnitt, utmärkta exempel på att vår kultur är mkt bra på att producera duktiga konsumenter, men betydligt sämre på att producera kritiskt tänkande och miljömedvetna samhällsmedborgare.)
Fördomsfulla jag misstänker att ni som här ovan tycker att Christer har fel i många fall endast träffar ungdomar i såna sammanhang där de kunniga/engagerade finns. De är absolut inte mer än enstaka %. Ni är välkomna till vilken gymnasiskola som helst för att prata ”miljö” – jag kan i princip garantera att eleverna i många fall omedelbart kommer att ”stänga av”, eller så fort de lämnar klassrummet glömma av vad de lärt sig och inför kompisarna tycka att ”miljö är töntigt”.
Fast alltihop ”beror säkert på vem som är lärare”.
Säkert är det så…
(Obs. Ironi.)
Christers fråga på slutet förtjänar definitivt att uppmärksammas då det är själva knäckfrågan för hur miljöproblem av alla slag ska lösas. Jag har länge trott att utbildning är en nyckel, men är inte lika säker längre på att det är tillräckligt med kunskap eller ens att måla upp ”värstascenarier” för att väcka engagemang. Vill/orkar inte människor ta till sig kunskap så går det ju inte i alla fall.
Hur göra?
Jag vet inte…?
Hälsar en ”lätt desillusionerad”, men inte uppgiven lärare.
/Fredrik Bergman
http://www.ecoprofile.se
Vad är det ni förvånas över? De gamla ”folkrörelserna” och partierna domineras av trötta människor (40-talister) utan visioner. Ungdomarna ser detta och flyr följdriktligen från partierna och de klassiska folkrörelserna vilka är på väg ner i samma grav. Inte så att deras idéer har spelat ut sin roll men deras funktion som medlande parter har det. Fack, föreningar och partier blir till företag och kan inte gå emot samhällsordningen med några egna alternativ som inte gillas av etablerade intressen.
Samhället är på väg mot en brytningstid och när en brytning sker sker det inte genom de etablerade kanalerna så att säga, utan de har att anpassa sig (som katolska kyrkan gjort i tusentals år) eller gå under. Studerar man hur det ser ut idag och hur det såg ut i Frankrike eller Ryssland före revolutionerna 1789 och 1917 finns det många intressanta paraleller. Samma lyxkonsumtion, samma vetenskapsfientlighet, stigande motsättnignar mellan efterblivna härskare och folket etc. Systemet som det ser ut idag kan inte fortsätta, klockan tickar…
Är det inte så det alltid varit? Kommunpolitiken och bostadsrättföreningar har väl alltid varit något som människor ofta engagerat sig i efter att barnen flyttat ut eller efter att man gått i pension. Svaret är nog helt enkelt att ideellt engagemang trots allt kräver sin tid. Det är knappast så att det är en generationsfråga, kommunpolitiker har så länge jag vetat att dom existerat huvudsakligen varit 50+ om det bara hade varit en generation hade dom varit 70+ nu.
Käre Anonyme gymnasielärare, kanske har du haft otur, kanske har jag under mina snart tjugo år i skolvärlden haft tur, men min bild av den genomsnittlige eleven ser annorlunda ut än din.
Sen kan vi fundera över orsakerna till det, om vi har lust. Kanske beror det på hur eleverna bemöts när de uttrycker en åsikt, kanske beror det på miljön de lever i, kanske har det helt andra orsaker.
Hej,
Gjorde en webbsökning (efter annat….) och hamnade på din sida. Trevlig och matnyttig blogg!
Kika gärna in på http://www.energibruket.se Energibruket är en mötesplats för diskussion och innovation om energieffektivisering.
Mvh
Energibruket
Kära Morrica
”Kanske beror det på hur eleverna bemöts när de uttrycker en åsikt” skriver du.
Tyvärr tror jag inte som jag lite ironiskt påpekade i inlägget här ovan att det beror på läraren…
Du antyder i ditt svar att jag skulle bemöta elever på ett sånt sätt att de inte skulle våga uttrycka en åsikt. Märkligt känns det som då du ju rimligen inte kan ha en aning om det, men du har kanske rätt. Jag är säkert en dålig lärare och du är en bra.
För övrigt är det du som är anonym.
/Fredrik Bergman
http://www.ecoprofile.se