Täta städer och autistisk arkitektur

Har varit och pratat på konferensen Den Goda Staden i Norrköping. Den Goda Staden är ett projekt som Vägverket, Banverket, Boverket, Sveriges kommuner och landsting drivit i 3 år tillsammans med Norrköping, Jönköping och Uppsala. Just denna konferens handlade om Resecentrum och planering, hur man förtätar staden kring stationen etc.

Det kom nästan 300 personer, så ämnet var uppenbarligen intressant. Mitt föredrag gick bra och blev uppskattat. De roligaste jag lyssnade på var Alexande Ståhle, från vår samarbetspartner Spacescape som pratade om täta städer och parker. På ett medryckande sätt, och med intressanta resultat från sin avhandling. Som att de som bor i täta områden, med parker, är mycket mer nöjda med grönområden än de som bor i glesare villaområden, som man skulle tro inte behövde några. Man bör bygga kompakt – dvs tätt, men med parker insprängda.

Roligt var också dansken Per Riisom från Gehl arkitekter som pratade om Den urbana stadsparken, men mest om en massa annat kul. Jag lärde mig ett nytt uttryck – autistisk arkitektur. Det handlar när man bygger ett område där t ex kontorspalatsen innehåller allt var och en för sig. Dvs man behöver aldrig lämna huset, och träffar därmed ingen, som man kan prata med.

Sådana områden finns det många av – Idéon här i Lund är ett sådant. Stora kontorskomplex som ligger i park – eller snarare i parkering.

Sista föredraget var min goda vän Peter Elmlund från Urban City Research, som sa det han alltid brukar säga (vi har pratat tillsammans många gånger). Nämligen att stadens utformning påverkar hur den används, vilket folkliv man får, och förutsättningarna för att driva verksamheter. Täta städer med vanlig rutnätsstruktur ger betydligt bättre möjligheter att starta verksamheter än strukturer med bubblor med enkelriktningar osv, dvs det vi planerare kallar för SCAFT-planering.

Och tåget var i tid, både från och till Norrköping.

Och Carlgren har tagit ledningen idag. Jag måste erkänna att argumentet att en gasledning innebär ett stort miljöproblem för bl a den känsliga botten för mig är helt konstigt. Man hade samma invändingar när Öresundsbron skulle byggas. Men undersökningar visade sedan att både djur och växtliv snabbt återhämtade sig. Naturen har faktsikt en läkande förmåga. Vilket jag som amatör trodde hela tiden… Likadant blir det naturligtvis med en gasledning.

Nej problemet ligger naturligtvis på andra faktor. Säkerhetspolitiskt, och vi fortsätter bygga fast oss i fossilgasberoende osv. Men botten återhämtar sig naturligtvis…

Länk: DN om gasledningen