Fiasko i Köpenhamn och väntat i Trollhättan

Framsidan av mina tidningar har krigsrubriker. Men det är inte den extrema floppen i Köpenhamn utan SAAB:s nedläggningar som fyller DN, Sydsvenskan och Dagens Industris förstasidor.

Men fiaskot i Trollhättan, som drabbar många som mister sina jobb, var logiskt och förutsebart. Om man i 20 år inte lyckas tillverka produkter som nån vill köpa skall man gå i konkurs. Kreativ förstörelse kallade Schumpeter det. Ur detta kan det säkert på sikt komma nya initiativ och det finns massor av ogjort inom t ex cleantech-området där säkert en del av det ingenjörskunnandet som fanns kan användas.

Betydligt allvarligare är naturligtvis att jordens länder inte kan enas om ett avtal som skall säkra vår överlevnad. Extremt oroande och dåligt. Flera dagar ägnades åt procedurfrågor när olika länder blockerade diskussionerna med att istäälet prata om i vilken sal man skulle prata.

Det tunna papper som blev resultatet innebär inga siffror för utläppsminskningar, inga årtal när något skall var uppfyllt. Frågan är om vi inte hade vunnit mer på att folk stannat hemma och i alla inte släppt ut koldioxid med sina flygresor?

Min tro är att vi nu måste bygga nationella, regionala och lokala lösningar. Det görs redan nu mycket på dessa nivåer. Kanske kan engagemanget på dessa nivåer bilda grunden för nya mer fruktasamma diskussioner. Arnold Schwartsenegger föreslog till exempel ett klimatmöte mellan världens borgmästare.

Mendet känns tungt nu – inte bara i Trollhättan…

(PS fortsätt att bidra med trafik- och miljöjulsånger, och Spotify-spellistor. Nåt kul får vi ha i allt elände…).