Ett stort paket – med dålig effektivitet?

Har varit och pratat hållbara transportsystem i bilstaden Falun (de var de själva som sa det inte jag). Alltid spännande att diskutera denna typ av problem med politiker. I morgon blir det Växjö om kollektivtrafik i Södra Småland.

Idag kom besked om infrastruktursatsningar på 482 miljarder. Mer än hälften till nya vägar. Och visst kan det behövas nya vägar även i framtiden.

Men ser det inte ut som om detta till mycket stor del är ännu en ompaketering av pengar som redan är beviljade eller reserverade? Citytunneln i Malmö presenteras som en viktig del av satsningarna i Skåne – men hallå, det som finns i denna satsning är ju bara kaffepengar på slutet för att kunna hänga upp tidtabellerna och byggstäda till öppningen i december? (Och Skåne med 11% av Sveriges befolkning får bara 4% av satsningen ,19 miljarder, trots Öresundsregionens strategiska läge….).

Och så har Naturskyddsföreningen låtit våra duktiga branschkollegor på WSP göra nya modellkörningar av satsningen på Förbifart Stockholm. Och kommit fram till det som man gör om man betraktar detta seriöst: den sk Förbifarten löser inte trängselproblemen. De blir värre även med förbifarten. Och detta har forskarna visat i 15 år – nya vägar genererar ny trafik. Till stora delar är denna typ av satsningar pengarna i sjön – om man vill lösa trängselproblematiken. Men många beslutsfattare har svårt att ta detta till sej, eller vill eller vågar inte. Eller som Andreas Carlgren uttryckte det i uppdrag granskning om Förbifarten, (som jag skrivit om tidigare): ”Jag delar inte den uppfattningen”. Intressant sätt att se på forskningen – ”rökning ger cancer” – ”jag delar inte den uppfattningen”.

Ett paket med höjda trängselavgifter och utbyggd kollektivtrafik kan däremot lösa problemen. Och då borde det ju kunna intressera beslutsfattarna. Men de har redan bestämt sig att det är väg det gäller, även om det finns andra bättre och billigare lösningar.

I vissa delar av världen, t ex Storbritannien, börjar ekonomer att förespråka så kallad Least Cost Planning. Det innebär kortfattat att man tittar på alla sätt att lösa ett trafikproblem, utan att i förväg bestämma sig för vilket färdmedel det handlar om. Eller om det helt enkelt kan handla om att styra med ekonomiska styrmedel, som trängselavgifter. Man väljer det mest effektiva.

Som skattebetalare skulle jag mycket uppskatta om vi snarast kunde gå över till detta synsätt. Men det är väl för mycket önskat?

Länkar:
DN
SvD
Sydsvenskan