Tillbaka till framtiden
Unga allt mer konservativa – heter en artikel i senaste numret av tidningen Vi. Ur led är tiden. Rolling Stones säljer kläder på Dressman. Vi frossar i filmer och TV-serier som Mad Men, och i lördags kväll var det ett rocka-billy-band som gick till final i melodifestivalen, och lillpojken Eric Saade plagierade Lili och Susies Oh Mama från 1987.
De senaste dagarna har jag lyckats räkna till TV-reklam för fyra olika produkter som alla bygger på idéen att se utvecklingen från 50-talet och framåt. Medan jag skriver detta rullar musik från Adele och Rumer på iTunes och Spotify. Det låter väldigt mycket sextiotal om dem båda. Femtio- och sextiotalet är helt enkelt inne när det gäller mode, inredning och kanske så smått också när det gäller värderingar.
När Kairos Future frågar 19000 st 90-talister om vad som är viktigast i livet svarar 62% att ett bra jobb står överst, 53% vill hitta den rätta och 44% vill får barn, hitta ett bra boende och betyda något för andra människor. En del tolkar detta som att värderingar går från det kortsiktiga mot ett mer långsiktigt tänkande.
Allt fler vill att företagen som man handlar av skall fästa lika stor vikt vid samhällsfrågor som vid företagandet. ”Shared value” kallar managementgurun Michael Porter det i en artikel i senaste numret av Harvard Business Review. För mig är detta i och för sig inget nytt. Själv brukar jag uttrycka det som att Trivectors mission är att ”rädda världen och tjäna pengar”. – Du menar i andra ordningen? frågade en person när jag i ett föredrag berättade om vår företagskultur. Nej självklart inte – utan en fungerande värld finns inget företag.
Betoningen av av den lilla världen, omsorgen och långsiktigheten är naturligtvis en reaktion mot de senaste årtiondenas betoning av stordriftsfördelar, egoism och kortsiktig kvartalsekonomi. Detta bör betyda ett större intresse för hållbarhet på olika sätt. Vi köper allt mer av ekologiska varor, t ex när det gäller grönsaker och vin. Och vi blir allt mer benägna att hyra, leasa och låna. Lånecykelsystem över hela världen bli allt mer populära, och bilpooler likaså om inte i Sverige så i länder som Schweiz, Tyskland och USA.
Kanske kan vi utifrån dessa trender bästa fall hitta en framtidsoptimism a la 60-talet, i att tillsammans försöka lösa de stora, svåra framtidsfrågorna?
När det gäller Kairos-undersökningen så tror jag att dagens föräldrar och samhälle försöker fostra barn till postmoderna värderingar, typ jämställdhet, självkänsla- och förverkligande och individualism. Ungas ”revolt” mot detta, om man kan kalla det så, blir traditionella värderingar och en 50- och 60-talsvurm, typ Amanda Jensen.
Men man kan också se det som att postmoderna värderingar inte är något man väljer eller kan fostras till utan vidare, utan snarare något man kan landa i efter att ha samlat på sig en hel del livserfarenhet.
Framtidstrend? Tja, du vet vilken häst jag satsar på…