Var livet okej 1986?

Sitter under parasollet i Barsebäckshamn och jobbar. Läser ett hållbarhetsprogram som skall diskuteras på det möte jag skall på i morgon. Det är varmt, ovanligt varmt. Är det bra eller är det inte bra? Är det normala variationer eller är det klimatförändringarna som visar sig?

I går var det internationella miljödagen och det firade vi med att lägga i vår båt, och före det bottenmåla den. Det är i princip enda gången på året som jag använder nån form av gift. Och även om färgerna idag inte är alls lika giftiga som förr är det inte bra. Och dessutom är det en motorbåt. Ingen bra miljödag där inte.

Jag fick samtidigt en reminiscens av hur tiden går. Som målaroverall använde jag en vit overall som på ryggen har ett tryck: ”Nya kortdraget  1986 – butiksmästerskap i hantering av sparbankskortet”. Ni kanske kommer ihåg – före kortterminalernas tid så hade alla affärer en enkel mekanisk kortdragare. Man la ner kortet, la en i en sk slip, med karbonpapper (inbyggd kopiering för er som är unga), man drog med kortdragaren så att den upphöjda texten trycktes på alla tre pappren i slipen, och sen fick kunden en kopia, affären en kopia och en skickade man till kortföretaget/banken.

Anledningen att jag har denna overall är att min kompis Sven och jag gjorde ett gig för Sparbanken i Eslöv, där vi agerade konferencierer och underhöll på den lokala deltävlingen i kortdrag. Vem som vann minns jag inte. Men 1986 var ett märkesår i många avseenden.

Förutom kortdraget så föddes vår dotter. Och 1986 var också det år som var det sista där vi på jorden inte levde över våra ekologiska tillgångar. Det året firade man ingen ”overshoot day”, som man numera gör någon gång i september. För varje år sedan dess har vi förbrukat mer än jorden kan producera av biologiska resurser. Det handlar om att skogar huggs ner snabbare än vad som nyplaneteras, att fiskarter överfiskas osv, dvs att vi använder resurser snabbare än de kan återbildas, och genererar mer restprodukter än vad jorden kan absorbera.

Och jag har också på senare tid sett forskningsrapporter som kommer fram till att så mycket trafik som vi hade 1986 är vad som kan bli hållbart.

Och vad jag minns hade vi det riktigt bra 1986. Att begränsa resursanvändningen till denna nivå borde vara möjligt. Om vi använder effektiviseringarna som gjorts sen dess på ett klokt och jämlikt sätt, kan det räcka till att ge jordens befolkning en bra standard.

Nu förtiden vet jag knappt om det finns kvar några mekaniska kortdragare kvar längre. Nu betalar vi elektroniskt, och snart också med våra mobiltelefoner. Det innebär säkrare betalningar, och också mindre jobb för butikerna. Utvecklingen går framåt inom många områden. Men inte tillräckligt smart för att skapa hållbara energi- och resursflöden.

Idag har jag suttit och läst in mej på ett hållbarhetsprogram för en ny stadsdel i Upplands Väsby, Väsby Sjöstad, som försöker skapa just dessa hållbara system.Det skall, som på så många andra håll i Sverige, bli den hållbara stadsdelen med stort H. Och som vanligt ligger den största utmaningen i hur vi klarar transporterna. Om det skall vi prata i morgon. Och jag har påbörjat ett blogginlägg om denna typ av intressanta områden som jag ber att få återkomma med.

5 kommentarer
  1. Magnus
    Magnus says:

    Med tanke på att man har placerat sjöstaden långt ifrån närmaste kollektivtrafiknod (sjönära är viktigare än bra transporter tycks kommunen tänka) och har diskuterat att lösa detta genom spårbil så har ni en hel del att diskutera.

    Svara
  2. Anonymous
    Anonymous says:

    Hej Christer

    Jag läser din blogg, har din bok och har lyssnat på dig vid lite olika tillfällen. Jag gillar din sätt att tänka vad gäller transporter, biltrafik mm. Jag använder mig av ”dina” argument ofta i mitt egna yrkesliv.
    Men, nu måste jag få reagera på en sak. Jag tror inte den största utmaningen för Väsby Sjöstad är transporterna. Inte för något projekt med stort H. Jag tror den största utmaningen blir attitydförändringen och ”den obekväma sanningen” som kanske måste leda till en något lägre standard i vissa avseenden. Eller hur stort är vårt ekologiska fotavtryck när vi lever med sommarstuga, dit man åker bil för det är dåligt kollektivtrafik, där en högtryckstvätt är en nödvändig pryl? Eller med båtar som används en kort säsong men där även den bästa tycker att giftig bottenfärg är ok? Blir det verkligen en tillvaro med stort H då?

    Hälsningar
    Cecilia Strömer
    Stadsplanerare i Göteborg

    Svara
  3. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    @Cecilia: Du har naturligtvis rätt. Den stora utmaningen för oss planerare är att på olika sätt möjliggöra en mer hållbar livsstil. Och för det krävs nog också politiska beslut på mer övergripande nivå.

    Ledsen att göra dej besviken att jag inte är perfekt. Vi har sommarhus, båt och högtryckstvätt. Jag äter kött och jag flyger då och då.

    Men jag går till jobbet resten av året, jag flyger mycket sällan inom Sverige (aldrig söder om Sundsvall), jag åker extremt mycket tåg (folk undrar hur man orkar med det usla system vi har…just nu är vi 13 min sena..). Vi har installerat fjärrvärme i vårt radhus, jag går och cyklar för det mesta, jag kör på biogas och har minskat min körsträcka med 50% till ca 800 mil/år.

    Har svårt att övertyga resten av familjen om mycket av detta, när ”resten av världen” tycks strunta i det mesta.

    Mitt ekologiska fotavtryck är som medelsvenskens. OM jag inte gjort de ansträngningar jag gör hade det varit 100-150% större….men visst jag borde göra mer.

    Svara
  4. Anders Norén
    Anders Norén says:

    Jag vill absolut inte förringa de insatser du och vi gör i vardagen för att hålla nere vårt ekologiska fotavtryck, men tyvärr är det ju inte någon bra lösning att bara jämföra med hur _vi_ hade det 1986. Om alla världens fattiga hade haft samma levnadsstandard som vi rika hade 1986 så hade jorden inte räckt till. Det nyligen avslutade familjeexperimentet i ”One tonne life”-villan utanför Stockholm visar på de stora omställningar i vår livsstil som krävs för att nå en långsiktigt hållbar resursförbrukning – och det räcker inte att bara leva som vi gjorde 1986.

    Svara
  5. Christer Ljungberg
    Christer Ljungberg says:

    Anders! Så är det naturligtvis att om hela jordens befolkning skulle levat som vi gjorde 1986 vore inte det heller hållbart. Men det skulle kanske funnits en större chans att lösa problemen, och tekniken skulle räckt längre…

    Svara

Lämna gärna en kommentar

Vill du gå med i diskussionen?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.