Naturreservat och parkering

Solen går just upp över bergen där den lilla semesterorten Primosten ligger i mellersta Kroatien. Restaurangerna plockar fram sina möbler igen, gatsoparen sopar sina obefintliga sopor, en och annan bil rullar sakta, ja faktiskt på vägen längs den vita stranden.

Alla på Kamoa II, den 44 fots Janneau vi seglar, är inte vakna än. Morgonfrid. Tanten som städade hamntoaletten så sur ut, fast jag hälsade trevligt.

Hela denna ort är lite på slutet av säsongen, man åker inte hit när det är som mest folk, sade vår seglingsguide vid genomgången när vi hämtade ut båten. Nu är det precis lagom med folk här, men alla de ca 30 kajplatserna är fulla, vi lyckade precis klämma in oss på den sista. Och på en av dessa trettio platser ligger folk som vi känner från Barsebäckshamn…

Dagen före bodde vi i en liten, liten hamn, eller snarare vid en kajplats vid en restaurang på den stora naturreservatsön Kornati. Vrulje hette byn, eller snarare hussamlingen, och restaurangen hette Ante. Vi pekade på de fiskar vi ville äta, och åt dem ett par timmar senare enkelt, men suveränt gott tillagat.

Igår kväll här åt vi middag på en riktigt bra restaurang vid det lilla torget. Samma enkelt anrättade, men goda mat. Av nån anledning pratade vi om parkering, vilket är ett ämne som engagerar alla. Kloka, sansade människor får plötsligt svårt att förstå resonemang om varför det kostar mycket ibland, varför det ofta finns för få platser och varför det finns parkeringsvakter. Men trevligt hade vi.

Snart är det dags att väcka hustrun och sjunga för henne eftersom hon fyller år idag.

– Posted using BlogPress from my iPad