Att svära i kyrkan
Har suttit två dagar på LETS2050:s årskonferens. LETS är ett större forskningsprogram som uttyds ”Governing transistions towards Low-carbon Energy and Transport Systems for 2050”. Forskarna kommer huvudsakligen från en mängd olika institutioner vid Lunds universitet, och från Trivector.
Det är mycket stimulerande att vara med i diskussionerna om hur övergången till ett kolsnålt samhälle kan ske. Vilka styrningsutmaningar finns? Och vilka förändringsstrategier krävs? Den nya rapport som släpptes i samband med konferensen ”Vägval”2050” diskuterar viktiga policyvägval som måste göras för att påbörja vägen till ett klimatneutralt samhälle. I en av de nio artiklarna diskuterar vi samhällsplanering – och tydligen svär vi i kyrkan.
I en av gruppdiskussionerna kom detta svärande upp: Slopa det kommunala planmonopolet, har vi nästan skrivit. Jag twittrade detta och lät det också bli en statusuppdatering på Facebook. Där utbröt en lång diskussion, med än så länge 26 kommentarer – för och emot.
I Sverige har kommunerna monopol på den fysiska planeringen. Detta betyder att en kommun kan vägra att släppa igenom flera spår för att öka kapaciteten på järnvägen (som t ex Burlöv), att en kommun kan välja att bygga ett externt köpcenter alldeles intill gränsen av grannkommunen (som t ex Burlöv), etc. Det kommunala planmonopolet försvaras med näbbar och klor av alla kommunpolitiker, och leder bland annat till att vi i Sverige har mest kvadratmeter externhandelsyta per invånare i hela Europa.
En intressant iakttagelse är också att många kommuner trots planmonopolet i stort har en mycket reaktiv planering. Man använder planmonopolet till en ad hoc-präglad planering och t ex bestämma att IKEA får lov att öppna var de vill, och när de vill, bara de kommer.
Bland de kanske mest intressanta kommentarerna är nog Troed Troedssons: ”Iden om det kommunala planmonopolet bygger på en väldigt lokal samhällsutveckling och -påverkan som helt enkelt inte är relevant längre.” Troed är framtidsspanare och paradigmmäklare, och en klok tänkare.
Kanske har han fångat ett av de viktigaste skälen att se över denna gamla lag. Vi är inte alls lika lokala och beroende av bara en kommun längre. Vi bor i en kommun, jobbar i en annan, har vår fritid i en tredje och handlar i en fjärde. Vi känner oss i många fall mer som tillhörande en region, eller en del av en region än som bara invånare i en kommun. Men besluten fattas som om vi fortfarande levde på femtiotalet när de flesta inte vare sig pendlade eller rörde sig utanför den egna staden.
Men vi behöver inte byta ett monopol mot ett annat. Det handlar nog mer om att skapa samarbets- och styrformer där det blir omöjligt att inte ta hänsyn till sina grannar. Hur ett sådant sytem skulle kunna se ut behöver diskuteras. Men i alla de 30 år som jag varit i samhällsplanerarbranschen har det ständigt känts som det finns ett underskott på regionalt tänkande.
Kanske är det ett mycket tydligt ramverk som styr mot hållbarhet som behövs på en högre nivå än kommunerna. Fysisk riksplanering? Regionala konsortieavtal? Innanför ett sådant ramverk kan friheten att planera blir större.
Jag har suttit i många diskussioner om hållbar utveckling och kommit fram till samma sak, bland annat med frustration över exploatering av den goda åkermarken som grund. Det är många hållbarhetsfrågor som borde ha ett regionalt pespektiv som lägsta nivå!
Hej Christer,
Jag skulle vilja kontakta dig ang en studie vi ska göra vid Göteborgs Universitet. Vore toppen om du kan maila till: examensarbete.ans@gmail.com
så kan vi återkomma till dig med info om vad det gäller.
Med vänlig hälsning / Sandra Nilsson
Det är så ute att snacka och tänka miljö nu. Hallå, vi lever i år 2011…
Jag jobbar själv som planarkitekt och det kommunala planmonopolet har alltid varit en självklarhet som aldrig diskuteras. Många anser nog att ett avskaffande av planmonopolet skulle vara ett bakslag för demokratin med följd att beslut flyttas längre från medborgaren. Samtidigt verkar inte kommunerna vara så intresserade av att förvalta sitt inflytande. Många kommuner har små medel till att satsa på egna projekt och då blir planprocessen styrd utifrån marknadens efterfrågan. Kommunerna brister i samarbete mellan varandra precis som landstingen i fråga om kollektivtrafik. Streck på kartan får desvärre nästan alltid negativa effekter oavsett på vilken nivå beslut tas. Om kommunerna inte vill ha sitt planmonopol kommer det sannolikt att tas ifrån dem.
Problemet med kommunalt planmonopol är alltså att det leder till för mycket biltrafik.
Lösningen är väl helt enkelt att ta bort kommunens möjlighet att kräva parkering som villkor för bygglov? Då blir det billigare och mer lönsamt att bygga centralt, nära kollektivtrafiken och på gångavstånd. Det blir dyrare att köra bil, för alla bilresor slutar i en parkeringsplats.
Vips skulle man få marknadskrafterna med sig istället för mot sig. Stryk 4 kapitlet 13 § i plan- och bygglagen.
sv.wikipedia.org/wiki/Parkeringsnorm