Ny rumslig fix – förstärkt av IT?
Urbaniseringen fortsätter som alla vet, och snabbast i Europa urbaniseras Sverige. EU:s statistikbyrå har kommit med en ny rapport som visar att Sverige ökar sin andel av befolkningen som bor i stadsregioner mest i Europa. Men det är nog ganska svårbedömt hur resultatet skall tolkas. Enligt rapporten bor bara 22% av Sveriges befolkning i urbana regioner, och lika många på landsbygd. För att vara en stadsregionen måste tätheten vara 300 invånare per kvadratkilometer. Resten av Sveriges befolkning bor i mellanbygd. Och det är städer i stor utsträckning, men inte lika täta som i Storbritannien, Holland etc.
Men att urbaniseringen fortsätter vet vi ju. Och det tycks i USA finnas en trend mot minskad stadsutglesning, och en inflyttning till städernas mer centrala delar. Richard Florida visar detta i en nyligen publicerad artikel, med rubriken ”The end of sprawl?” i tidskriften Atlantic. Det är en ny form av rumslig fix, ”spatial fix”, ett begrepp som myntades av geografen David Harvey, och som Florida beskrivit väl i sin senaste intressanta bok The great reset. Efter den stora depressionen i USA fungerade vägar som åtgärd. Att bygga förorter spridda över stora ytor funkade då som rumslig fix. Förortsbungalowerna blev allas dröm och de highways som byggdes var glest trafikerade. Och bensinen var billig. Mycket av detta gäller dock inte längre.
Rumslig fix har alltid varit kopplad till infrastruktur på ett eller annat sätt. Byggandet av kanaler, järnvägar, motorvägar eller IT, har spelat roll som åtgärder för att utveckla samhället i olika perioder. Det vi tycks se nu är en ny typ av rumslig fix där den täta staden, med sin möjlighet till samarbete i kluster, och ett attraktivt stadsliv ger nya möjligheter.
När det gäller trafik och infrastruktur får vi då en så stor efterfrågan på stad att vi måste hitta nya mer yteffektiva sätt att transportera oss på – dvs mer kollektivtrafik, gång och cykel – just så som Stockholm visar i sin nya trafikstrategi.
Den här gången förstärks nog den rumsliga fixen av en informationsteknisk. Vårt sätt att ständigt vara uppkopplade på caféer, bussar och tåg, gör att nyttan av kollektivtrafik, gång och cykel ytterligare stärks. Kombinerat med utrymmesbrist och stigande bränslepriser får vi en utveckling som yttrar sig i peak car use och minskad urban sprawl.
I min hemstad Lund yttrar det sig i att när man frågar skåningar vilken stad de helst vill bo i så vill flest, hela 56%, bo i Lund. Den täta, motvilligt attraktiva, staden blir ännu mer attraktiv ju mer aktiviteter som samlas, med forskningsanläggningar som MaxLab och ESS. Som ger möjlighet för ännu bättre utbud med affärer, restauranger osv.
Så sammantaget ser vi hur urbaniseringen, och viljan hos allt fler att bo i täta attraktiva städer, med sitt utbud av näringsliv, bostäder, caféer, restauranger etc tycks vara en väsentlig framgångsfaktor i att skapa nya möjligheter. Och denna rumsliga fix förstärks av informationstekniken, som gör det möjligt att vara uppkopplad var du än befinner dig. och som gör bilkörningen lite mindre attraktiv för alla som ser möjligheterna att använda sin tid bättre.
Och på köpet får vi kanske ett mer hållbart transportsystem?
Länkar:
Eurostats rapport om urbaniseringen
DN om urbaniseringsrapporten
Sydsvenskan om Skånes populäraste städer
Florida: The end of sprawl?
Så synd bara att Lunds politiker och tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret inte har förstått att det är den täta staden som bör gälla framgent. Alla årtionden av ”miljöföredömet Lund” till trots, man har bedrivit och man bedriver en politik alltjämt som tvingar många lundabor att bo utanför staden p.g.a. prisnivån och det lilla som byggs inom staden är ”infills” eller villagator i utkanten av staden på prima åkermark. Till detta kommer parkeringsnormen där en sänkning inte gick igenom kommunfullmäktige senast p.g.a. styvnackat motstånd från politiker och vissa tjänstemän. Vilket i längdne skapar ett behov av utökat transportarbete och går därmed emot alla kommunala miljöstrategier.
Lund är tyvärr så attraktivt att det blivit sönderkramat att det har blivit en mindre kreativ stad, på grund av att den staden som finns kramas ihjäl av köpstarka och etablerade samhällsgrupper. Insåg man och handlade därefter skulle mycket av det gnället och problemet lundaborna själva har med att staden tappat sin kulturella attraktionskraft mot Malmö avhjälpas.
Jo, i princip tycker jag man kan fundera på att ta bort parkeringsnormer helt och låta marknaden sköta detta. Då får de som vill ha parkering betala för den.
Jo, när fastighetsägarna höjer hyran till en nivå där bara kända kedjor kan betala försvinner mycket av kreativa verksamheter, som antikvariat, udda butiker och ateljeer.
Spännande att Eurostat har en annan definition av urbanisering än UN Habitat. Enligt FNs statistik är Sverige till över 80% urbaniserat men bara 22% enligt Eurostat. Eurostats verkar vara rimligare vid första anblicken, men det kanske finns mer att dyka in i. FNs statistik har alltid lett mig att tro att Europa har nära till någon sorts peak urbanisation och att regionaliseringen ska tas över, men som det ser ut med Eurostats version tycks det finnas stor potential.
Den första föreläsningen när jag läste en grundkurs i ekonomisk geografi handlade om att tolka och jämföra statistik över urbaniseringsgrad i olika länder. Lärdomen var att man måste vara noga med att kontrollera vilka avgränsningar som gjorts när det gäller statistik. Det har förhoppningsvis Eurostat gjort, men knappast Sydsvenskan.
Vad beträffar Lunds förment usla stadsplanering (nej, det är inte första gången jag hör eller ser någon klaga på den) så är det fortfarande så att Lund är Sveriges tätast befolkade ort i sin storlek och troligtvis också fortfarande den kommun där näst störst andel av handelns omsättning sker i stadskärnan (efter Alingsås). Jag vet heller ingen stad i Lunds storlek som har en så levande stadskärna som Lund. Lunds kommuns stadsplanering kanske inte är bra, men alla andra kommuner är sämre.
Och när får vi en studie som visar vilken som är den optimala stads-storleken,
där man har ett varierat utbud av boende, en blandning av arbetsplatser, industrier, tjänsteföretag, affärer,
där man har kan ha ett utbud av aktiviteter som tillfredsställer de flesta,
där det finns närhet,
där man kan ha en attraktiv kollektivtrafik och
där man inte behöver transportera sig i timmar till arbete, aktiviteter mm och därigenom slipper trafik- och framkomlighetsproblem?
Är det Tokyo med 35,6 milj,och 2629inv/km2
Bombay 19,2 milj och 4318 inv/km2
Paris 12 milj och 704 inv/km2 Stockholm 1,3 milj 3597 inv/km2eller
Lund med 82 tusen och 3215 inv/km?
Vilken är den optimala mixen?
Statistik kan kan sina mål och syften…..
Paris som många andra städer vill ståta med stor befolkning vilket gör att befolkningsdensiteten blir låg…
Ser till själva Paris är det något helt annat enl Wikipedia;
Vid 1999 års folkräkning var befolkningstätheten i Paris stad 20 164 invånare per kvadratkilometer. Undantaget parkerna Bois de Boulogne och Bois de Vincennes var befolkningstätheten hela 24 448 invånare per kvadratkilometer. Som jämförelse kan nämnas att befolkningstätheten i Manhattan vid 2000 års folkräkning i USA var 25 846 invånare per kvadratkilometer, och 2001 års folkräkning i Storbritannien var den 8 663 invånare per kvadratkilometer i centrala London.
Befolkningstätheten är alltså hög i Paris och kan snarare jämföras med många afrikanska och asiatiska städer än med övriga europeiska städer. I flertalet europeiska och amerikanska städer har trenden snarare varit att många flyttar från stadskärnan till förorterna. Stadskärnan inrymmer istället affärer och kontor, och är lugn på kvällen och natten. Detta är mycket annorlunda i Paris, även om befolkningstätheten i centrum har minskat sedan 1920-talet. Minskningen sker dock knappast i samma takt som i övriga europeiska städer och i amerikanska städer.
Värt att nämnas är att befolkningstätheten i centrala Paris före den industriella revolutionen var mellan 75 000 och 100 000 invånare per kvadratkilometer. Idag är det tätast befolkade arrondissementet i Paris det elfte med en befolkningstäthet på 40 672 invånare per kvadratkilometer (1999). Vissa kvarter i detta arrondissement når till och med 100 000 invånare per kvadratkilometer.
Anders Norén:
Min kritik gäller den nuvarande stadsplaneringen i Lund. Nu när vi faktiskt har så mycket kunskaper om hur man (på ett ungefär) bör gå tillväga för att skapa städer och när man i Lunds fall är lyckligt lottad över att sitta på en relativt god stadsbild jämfört med många andra städer.
Trots detta fortsätter stadsplaneringen i Lund i samma stil som på 1960-talet. Då har jag inte ens nämnt den förstörelsen av den goda åkerjorden runt Lund som detta planeringstänk leder till.
Såvitt jag kan förstå var 30-talets rumsliga fix (som egentligen började reda ca 1900) i första hand ett sätt att förverkliga Keynes’ ökända ”gräva ner påsar med pengar och låta andra gräva upp dem”. Jag kan inte se att något egentligen ”fixades” på det sättet, det enda som hände var att stadens transaktionskostnader gick i höjden.
Staden är ett sätt att skynda på arbetsdelningen och därmed öka produktiviteten. Många människor av olika inriktning på liten yta är ett sätt att minimera kostnaderna för vad Douglass North kallar ”integrationen av spridd kunskap i samhället”. Ju mer utspridd stad desto dyrare blir detta. Det måste ha gällt även på 30-talet.
I en rapport jag gjorde åt SBK Lund 2008 (Ett attraktivt Lund )pläderade jag för ett annat förslag. Jag tillåter mig att klippa ett stycke ur sammanfa
En strategi vore att urbanisera
området runt Norra Ringen och
göra den till en stadsboulevard. Norra Ringen omfattar utöver själva vägbanan ett område mellan husen på ca 100 meter.
Inte minst skulle stadsdelarna kunna få en bättre service om handelsetableringar
styrdes till infarterna till dessa
områden.
Hastigheten kan sänkas till 50 km/h
och bullervallar och buskage längs vägen kan ge plats för bebyggelse. Det finns sex större korsningar mellan Brunnshögrondlellen
och Mobilia. Vid dessa bör
handeln kunna anvisas lägen tillsammans med annan bebyggelse.
Vi varje korsning på stadsboulevarden
bör man kunna skapa lägen för handel som idag vill etablera i de externa lägena. I stället för mycket stora etableringar
av livsmedelsbutiker bör man istället erbjuda medelstora (ca 2000 kvm) Samtidigt bör en förtätning ske i dessa
punkter och insatser göras för att skapa trevliga och trygga platser
Genom att avlasta stadskärnan från
önskemålen om stora butikslokaler i den historiska miljön kan i stället en unik
attraktion byggas upp kring något som få städer kan konkurrera med – nämligen mötet med forskning och utbildning som levandegjorts på ett attraktivt sätt.