Vi är här idag också – och det är alltid lönt att anstränga sig
Världen gick inte under igår när Mayakalendern tog slut. Medan jag strök några skjortor i går kväll funderade jag på om det var lönt. Och bestämde mig för att det alltid är lönt. Jag minns att min pappa en gång berättade om en farbror till honom som brukade säga att när man slutar bädda sängen om dagarna så är det kört.
Och på samma sätt måste vi fortsätta att anstränga oss för en bättre framtid. Det är alltid lönt att göra något som förbättrar möjligheten för detta. Och särskilt i en tid när våra beslutsfattare på internationella och nationell nivå inte förmår att fatta de nödvändiga besluten, måste vi fortsätta att sakta rulla stenen framför oss för att en dag kanske nå till den punkt när processen går av sig själv.
I min artikel i ”2038 – på spaning efter den tid som nalkas”, hänvisar jag till romare Cicero som lär ha sagt att eftersom vi människor har en förmåga att föreställa oss framtiden, har vi också en plikt att agera på ett sätt att också de som kommer efter oss får ett bra liv.
Någonstans under senare årtionden har detta gått förlorat, när allt mer optimerats med utgångspunkt i individen. Dagens styrsystem med fokus på omdelbar behovstillfredställelse ger inte rätt incitament att ta itu med problemen. Men om vi inte klarar att styra oss själva, oavsett om det handlar om girighet när det gäller pengar, naturresurser, eller energi, kommer verkligheten till slut ifatt oss.
På Trivectors årliga julglögg i förrgår, höll jag ett föredrag baserat på min artikel i boken. Eftersom artikeln innehåller både en dystopi och en utopi, frågade jag publiken om varför politiken idag har så svårt med att måla attraktiva framtidsbilder. Inte ens den närvarande statsvetarprofessorn hade ett bra svar.
Men jag tror att det är nödvändigt att hitta dem. De behövs för att vi skall orka fortsätta stryka skjortorna och bädda sängen.
Sannerligen kloka ord. Som tänkande varelser med förmåga att förstå att vi har en framtid, så har vi också ett ansvar för den framtiden. Eftersom vi inte tar det ansvaret, så finns något grundläggande fel ….. Kan det vara vår vilja att värdesätta allt i pengar, när tillvaron egentligen har så många mer värden?
Vi kan ju sluta med att stryka våra skjortor i akt och mening för att spara energi och klimat.;-)
Vi har haft såna här totalt ansvarslösa politiska perioder förr, påpekar Kondratiev. De brukar ta slut när aktörer utanför den styrande politiska klanen bryter in på scenen och ställer upp nya politiska program.
Tyvärr har basen för den senaste stora inbrytningen varit för geografiskt snäv; den har huvudsakligen varit en angelägenhet för Sydamerika och kanske Sydasien, och bestått av sluminvånare och småbönder där. Det var det som kallades ”rörelsen för global rättvisa” runt 2000. Den märktes föga här men desto mer där.
Kanske håller något på att hända i Sydeuropa? Vi får hoppas att deras initiativ sprider sig hit. Tills vidare får vi sträva på med initiativ likt det här som Byggnads i Danmark har tagit tillsammans med miljö- och bondeorganisationer där: http://gemensam.wordpress.com/2012/02/29/ljuset-fran-danmark/