Vårt eget fel?

Återigen lite för mycket att göra. Bloggandet blir lidande igen. Sen förra posten för mer än två veckor sen har det hänt saker som skulle kunna genererat minst 7-8 intressanta inlägg.

Men det viktigaste hände den 9 maj. Då passerade vi 400 ppm koldioxid i atmosfären. Det är 3 miljoner år sedan det hände senast. Och det är inte bra.

Själv har jag under tiden hållit fyra föredrag för Rotary Ideon, på miljökonferens i Landskrona, föreläst på LTH om hållbar stadsbyggnad, och idag på Trivectors sommarseminarium i Göteborg. Alla ungefär lika roliga.

Jag har blivit intervjuad i tre olika tidningar om peak car och framtidens trafik, om spårvagnar och om Öresundsmetron. Och fått chans att besvara en insändare som inte gillade en tweet jag skrivit om aktionsgruppen mot spårvägen i Lund. Och att de mest bestod av gnälliga pensionärer. Jag avstod.

Sen har jag haft massor av intressanta möten. Bland annat ett par stycken som kan resultera i helt nya verksamheter eller bolag. Skall blir mycket intressant att följa.

Jag har dessutom hunnit ha feber tre dagar, vilket händer väldigt sällan. Och så har jag gått en kurs för chefer i att förebygga stress, och att hantera den om den uppkommit. För att hindra att sådana som våra konsulter som gillar sitt jobb väldigt mycket går in i väggen. Och jag lärde mig själv en hel del också…

Och så har jag hunnit med att se Bruce Springsteen i Parken i Köpenhamn. Lika lysande som vanligt. Allra bäst i den 3.10 långa konserten var nog ändå Jungleland. Och vilken energi denne 63-åring har. Om vi skulle hitta ett sätt att utvinna den skulle världens energiproblem vara lösta.

Vi har också haft en nydisputerad historiker, David Larsson Heidenblad, från Lunds universitet som föreläst för oss på Trivector om hållbarhet och moral genom tiderna. Han intressanta avhandling heter ”Vårt eget fel?” Mycket spännande att se likheterna mellan hur man på 1700-talet skyllde allt elände som naturkatastrofer av olika slag på människan., och där vi idag går åt samma håll när det gäller klimatet. Då ordnande kyrkan obligatoriska böndagar då man samlades och bad för att det skulle lösa sig.

När beslutsfattarna sätter mål och sen fullständigt struntar i att försöka nå dem är det kanske dags att göra det nu också, när vi passerat 400 ppm? Något annat bra sätt att lösa problemet verkar vi ju inte ha?

En böndag för klimatet alltså….

Länk: Sydsvenskan om David Larsson Heidenblads avhandling