Conny och Felicia följer ett spår – och hamnar på olika ställen – del 3 ”2038 – en diskussion”

Detta är tredje och avslutande delen i ”Conny och Felicia följer ett spår – och hamnar på olika ställen” från boken ”2038 – På spaning efter den tid som nalkas”. Del 1 publicerades igår den 17 sept, och del 2 den 18 sept.

”När jag började skriva den här artikeln hade jag först tänkt mig att den bara skulle innehålla den första, dystopiska, delen. Den började som ett synopsis till ett bokprojekt som jag aldrig fått tiden att räcka till för. Ganska snart insåg jag att det skulle bli svårt att skriva konstruktivt om en önskvärd framtid om jag bara fokuserade på problemen.

Det är intressant att konstatera att från början var det mycket enklare att skriva berättelsen om Conny och hans ganska mörka framtid. Det finns helt enkelt så mycket mer dystopiskt referensgods inom film och böcker att anknyta till. Filmer som Mad Max, Waterworld, Total recall, Matrix och De tolv apornas armé tycks alla handla om en värld efter någon form av miljökollaps. Klassiker som Processen av Kafka och Flugornas herre av Golding och nyare böcker som Vägen av Cormac McCarthy eller varför inte den svenska Tandooriälgen av Zac O’Yeah behandlar också en mörk framtid efter någon form av kollaps.

Kanske är det ett problem i utvecklingen av företag och samhälle om vi har svårt att beskriva de positiva framtidsbilderna, visionerna på ett sätt som gör att man enkelt känner ”där vill jag vara”.

När jag väl hade försökt sätta mig in i den ljusa berättelsen om Felicia och Fabian, blev det lika intressant att försöka beskriva den verkligheten som den dystra.

Förmodligen kommer framtiden att ligga någon stans mitt emellan dessa båda bilder. Vilken vi hamnar närmast bestäms av vårt agerande just nu och de närmaste åren.

Att vi måste gå i riktning mot större hållbarhet – mindre utsläpp, mindre resursförbrukning, mindre energiförbrukning och ett mer jämställt samhälle – är ställt utom allt tvivel. För att lyckas med det och samtidigt skapa mer av det goda livet måste vi arbeta tillsammans.

Eftersom vi människor har en förmåga att föreställa oss framtiden har vi också en plikt att agera på ett sätt så att även de som skall leva efter oss får ett bra liv, sa romaren Cicero. Någonstans har detta gått förlorat under senare årtionden, när allt mer har optimerats med utgångspunkt i individen. Dagens styrsystem med fokus på omedelbar behovstillfredsställelse ger inte rätt incitament att ta itu med problemen. Men om vi inte klarar att styra oss själva, oavsett om det handlar om girighet när det gäller pengar, naturresurser eller energi, kommer till slut verkligheten att komma ikapp oss.

Framtidens alltmer komplexa verklighet kommer att kräva betydligt mer kommunikation och sammanhang för att hitta lösningar. Individer måste agera tillsammans och skapa förståelse som bygger på helhetssyn och gemensamma värderingar.

Senare års forskning om vad som motiverar människor visar att vi alla vill styra våra egna liv och förbättra och fördjupa våra förmågor. Organisationer som ger möjligheter till detta kommer utvecklas snabbare än de som styr i detalj. Men, säger forskningen, det fungerar bara om människorna finner en mening i det som de håller på med. Så organisationer som kan vara tydliga med sina värderingar får lättare att fungera utan detaljstyrning och får mer hängivna medarbetare. Och en snabbare väg mot resultat, oavsett om det handlar om större lönsamhet eller en bättre värld.

Skall vi lyckas måste vi också bli mer kortsiktiga, säger framtidsanalytikern Troed Troedsson på ett annat ställe i denna bok. Det tog ett tag innan vi kunde enas om detta. Men som jag ser det handlar det om att vi för att bli framgångsrika måste testa många olika vägar, så många frön, skjuta många provskott, iterera oss fram, eller vad man nu vill kalla det. Det finns helt enkelt inga alexanderhugg.

Om vi utgår från helheten, skapar förståelse tillsammans och börjar nu, kan verkligheten bli som Felicias. Lycklig.”

Hela boken beställer du här: 2038- På spaning efter den tid som nalkas