Frikoppling x2

Förra fredagen hade jag besök av några miljökonsulter som ville veta mer om goda exempel på hållbara transporter. Efter ett tag förde jag in diskussionen på det jag ser som det kanske viktigaste synsättet när det gäller hållbarhet: decoupling.

Till min förvåning kände ingen av dessa tre konsulter till detta begrepp. Att frikoppla den tillväxt som samhället säger sig vilja ha, från ökande miljöproblem, är helt nödvändigt för framtiden. När det gäller transporter måste det handla både om att få mindre utsläpp, och mindre trafik, per BNP-krona eller vilket mått vi nu vill använda på vår välfärd. För städernas framtid är en frikoppling nödvändig om de skall fortsätta att vara attraktiva. Vi behöver nog också föra en diskussion för framtiden om tillväxtens innehåll – kanske borde vi istället tala om utveckling?

En annan typ av frikoppling med anknytning till staden kommer för mig när jag läser Peder Altons artikel i dagens DN om ett nytt designmuseum i Stockholm. Han presenterar en lista över 10 favoritarkitekter som skulle kunna bidra med ett sådant prestigehus. Och överst på Altons lista är hans favorit Rem Koolhaas, den nederländske innearkitekten som myntat begreppet ”fuck the context”. Det vill säga, frikoppla dina arkitektoniska skapelser från omgivningen. Och visst kan man behöva bygga sådan ”monument” ibland. Men det räcker ju inte om man vill bygga en stad.

Denna typ av spektakulära byggnader kan ibland betyda mycket för en stad. Det visar exemplet Turning Torso i Malmö, av en annan innearkitekt Santiago Calatrava. Med torson har Malmö fått en hel del självförtroende. Två av mina favoriter i genren saknas på Altons lista:

Den iranska arkitekten Zaha Hadid , som bl a ritat tillbyggnaden av konstmuséet Ordrupgaard i Danmark (foto Christer Ljungberg). Muséet ligger någon mil norr om Köpenhamn, och är väl värt ett besök vid sidan av det mera kända Louisiana.

Ett annat konstmuséum med spektakulär form är konstmuséet i Graz i Österrike, som byggdes 2003 när staden var kulturhuvudstad. Muséet är ritat av de engelska arkitekterna Peter Cook och Colin Fournier.

”The fiendly alien” som det kallas, är ett passande namn för denna skapelse. Och frågan är om man kan tala om frikoppling gentemot staden eller ej? Döm själv av bilden. Å ena sidan är det naturligtvis en främmande varelse i staden, å andra sidan känns det som den landat mjukt och lagt sig tillrätta för att inte förstöra husen runt omkring.

Kanske är detta förhållningsätt något att tänka på när även vi pratar decoupling?

PS. Idag ringlade sig kön med tusentals studenter som sökte in till Lundakarnevalen lång genom Lundagård. Det finns hopp om några galna dagar i maj! Det är ju vart fjärde år i år. DS