Klimatpornografi – nej tack!

Att förstå klimatförändringarna, dess orsaker, och dess följder är inte enkelt. Därför är det heller inte så konstigt att kommunikationen kring dem innehåller så mycket diskurs. Budskapen är alltså ofta motstridiga, och bygger på på olika synsätt som alarmism, förnekelse, försvar av den fria maknaden, teknikoptimism osv.

Ibland blir rapporteringen en slags klimatpornografi som frossar i de hemska följderna av klimatförändringarna, tänk till exempel på en del reportage från Katrina-katastrofen.

Termen klimatpornografi kommer från alldeles ny rapport från en brittisk think-tank: ”Warm Words: How are we telling the climate story and can we tell it better?” I den föreslår man att kommunikationen om klimatförändringarna bör utformas så att:

– Det beteende som krävs blir något önskvärt, vilket är svårt eftersom man ofta identifierar sig med saker man gör och köper, inte med sådant man undviker. Utmaningen är att få klimatvänligt beteende att kännas normalt, att bli normen.

Men är vi inte en bit på vägen, med de samvetskonsumenter som jag skrev om i förrgår?

Länkar:

Rapporten