Avlatsbrev

Jag är i Stockholm på en tredagars seminarium i vårt MISTRA-finansierade projekt TransportMistra. Då träffar man många intressanta forskare och diskuterar hållbara transporter från morgon till kväll. Och får höra många intressanta saker från stora världen, t ex om hur bilindustrin nu försöker trixa bort 130-gramsmålet man beslutat om. Man har nämligen bara beslutat att vi i Europa som helhet skall ha detta mål i snitt, inte hur det skall fördelas. Och där finns det många varianter att trixa med. Frågan är om inte en handel med utsläppsrätter är enda möjligheten?

I går skrev DN om klimatkompensation, och eftersom jag ju kompenserade min London resa häromdagen, fick jag en kommentar om detta på mitt inlägg den 12 april från Lars at Ejgde.

Jag är helt medveten om allt det som artikeln tar upp – problem med trädplantering som bara ger effekt i kanske 50-100 år, additionalitetsproblemet att mycket av de projekt man investerar i skulle genomförts ändå etc.

Min bild är att det bästa är att köpa riktiga utsläppsrätter ur systemet för handel med sådana. Då makuleras de och denna mängd koldioxid kan inte släppas ut alls, och det är ju det som är målet. Men då förutsätter det ju också att man inte har för stor tilldelnig av utsläppsrätter som nu, då det faktiskt finns ett överskott på sådana.

Det viktigaste är som alltid att försöka minska sina utsläpp så att det blir så lite som möjligt som man behöver fundera över att kompensera…..

Länk:
DN om avlatsbreven