London – lättälskad med mycket trafik
Tunnelbanan från Heathrow är lika full av folk som vanligt. Och eftersom favorithotellet St Giles var fullt hamnade vi på ett hotell vid Queensway, Best Western Phoenix. Helt OK, men inte lika lätt att nå bokhandlarna, musikaffärerna och teatrarna.
Och över påsken har tunnelbanan stängt ner vissa delar för ”engineering work”. Så det blir till att ta bussen från Queensway till Oxford Street.
Foto:Hampus Ljungberg
Soligt och varmt 18 grader, och rena sommarstämningen. Lika fullt av folk som vanligt i London. Oxford Street är full av människor och bussar och taxi. Med lite otur hade London faktiskt kunnat haft en fyrfilg motorväg genom stan. 1934 kom en man vid namn Harold Clunn ut med en bok med namnet ”The face of London”. I den säger han: ”London’s life blood is compelled to run through veins and arteries that have not expanded since infancy”. Han föreslog drastiska bypass-åtgärder.
Clunn ville riva hela Oxford Street och bygga en fyrfilig motorväg. Parkerna skulle förses med stora matarleder, och i alla återvändsgator skulle husen i änden rivas, allt för bilarnas skull. 1936 lyckades Clunn och hans gelikar se till att hästar förbjöds på Londons gator. Sen blev det krig och det dröjde ända till 1952 med att spårvagnarna förbjöds, och till 1961 då trådbussarna försvann.
Som tur är blev det inget av med Clunn’s motorväg genom det historiska London. Och London fick fortsätta att vara den förvuxna småstad som det alltid varit.
Kanske är det därför London är så lätt att älska. Mitt i centrala London finns mycket av det småskaliga kvar: pubar, kinakrogar och små special-butiker trängs framgångsrikt med stora varuhus. Och Oxford Street har fortsatt att vara tvåfilig, och är idag en kollektivtrafikgata med bara bussar och taxi, om än i tusental.
Trafiken i stort klaras av mycket tack vare världens kanske bästa tunnelbanesystem, och tusentals dubbeldäckare. Och även om de sista gamla klassikerna med öppen bakplattform nu är borta så fungerar bussarna bra.
I morgon blir det nog museer som Tate Modern och National Gallery som har en Renoir-utställning.
PS Delen om Clunn har jag lånat från ett föredrag jag höll vid stadsmiljörådets 15-årsjubileum 2003 då jag pratade om mina favoritstäder. DS
Länk: Föredraget
Hej!
Vi var också i London härommånaden och såg Renoirs utställning etc.
Och de öppna dubbeldäckarna fanns faktiskt, även om det var få.. Mest någon enstaka turistbuss med guide och så.
När man går på gatorna i London inser man plötsligt fördelen med hybridbilar…