Nya hastigheter skall inte öka koldioxidutsläppen
Den 8 mars föreslog regeringen att Sverige skall få nya hastighetsgränser. På gott och på ont. Det blir både höjningar och sänkningar av hastigheterna, med möjligheter till 10-steg mellan 30 och 120 km/h, och högsta hastigheten föreslås alltså höjas till 120 km/h.
Frågan är om vi behöver högre hastigheter generellt sett. Den franske filosofen Paul Virilio har grundat vetenskapsgrenen ”dromologi” som handlar om hur vi upplever hastigheten. Han pekar på hur det moderna livet med sina höga hastigheter inte leder till ett nomadiserande liv, som man ibland säger, utan till ett evigt stillasittande. Den hyperaktiva, överstimulerande, orörliga människan kan bara passivt motta sin information. ”Vad massorna en gång gjorde i biofåtöljen gör de nu helt enkelt i bilsätet”. Vindrutan blir vår bioduk där vi passivt registrerar skeendet framför oss. Om man cyklar eller går upplever man saker som händer längs vägen, man hör barnstoj, man luktar jord, bullbak och avgaser. Och man hinner se.
Däremot tror jag att det är bra att ha mer flexibla hastighetsgränser. Ibland känns 50 km/h alldeles för fort, och 30 km/h för sakta. Då kan 40 km/h vara en bra gräns. Om hastighetsgränserna talar samma språk som trafikmiljön blir det lättare att hålla dem.
Naturskyddsföreringen har protesterat mot att man höjer högsta hastigheten från 110 km/h till 120 km/h eftersom det ger högre utsläpp. Och visst det är ju sant, men om de hade läst propositionen noggrannt så hade de sett att i förslaget finns en passus om att koldioxidutsläppen skall vara oförändrade totalt sett efter ändringarna.
”Förändringar av hastighetsgränserna kan även påverka koldioxidmålet. Regeringen förutsätter att Vägverket styr förändringsarbetet så att det beräknade utsläppet av CO2 totalt sett blir oförändrat eller lägre efter förändringen” sid 15, prop 2006/07:73
Alltså, om man höjer hastigheten från 110 km/h till 120 km/h på en väg med många bilar måste man kompensera detta med att sänka hastigheten på andra vägar så att det totala utsläppen blir de samma.
Jag diskuterade detta med Vägverkets miljödirektör Lars Nilsson i onsdags när vi träffades på TransportMistras användarforum. Lars funderade just över hur denna fördelning skall ske över Vägverkets regioner i landet. Själv föreslog jag att man kanske skulle prova med en form av utsläppsrätter: Tilldela alla regioner utsläppsrätter med den volym man har idag, eller helst mindre. Sen får regionerna köpa och sälja mellan sig om man inte klarar att jämna ut inom den egna regionen.
Trivector har tillsammans med Vägverket konsult (när skall de säljas ut?) fått i uppdrag att utvärdera effekterna av de nya hastighetsgränserna. Och då menade man från början bara trafiksäkerhetseffekterna. Nån hade glömt miljöeffekterna…
Länkar:
Propositionen
Naturskyddsföreningen
Hej Christer! Jag tycker resonemanget haltar lite – det räcker ju inte med att utsläppen hålls oförändrade, de måste faktiskt minska tämligen rejält! Sen undrar jag över Vägverkets återkommande tes om att trafikanterna inte kommer att acceptera sänkta hastigheter på vissa vägar om de inte samtidigt höjs nånannanstans (det framhålls ju som skäl till att höja till 120). Finns det några som helst belägg för ett sådant samband?
Naturligtvis har du helt rätt – utsläppen måste ner massvis! Men de ändrade hastighetsgränserna har ju lanserats som ett trafiksäkerhetsprojekt.
Som så mycket annat så är ju detta en kompromiss – man ger efter för framkomlighetsivrarna, egnom att höja till 120 km/h, men ger samtidigt miljömänniskorna i alla fall att utsläppen inte får öka…
Nej, det finns nog inga belägg för att man måste kompensera sig genom högre hastighet nån annanstans.