Shop till you drop?

I många städer finns fenomenet att affärer av samma typ lägger sig på samma gata, eller i samma område. Det kan vara klädaffärer, skoaffärer, elektronikaffärer eller musikaffärer.

Idag har jag och sonen tillbringat en god stund på Denmark Street, en tvärgata till Charing Cross Road, ungefär mitt emot Foyles (den största bokhandeln). Denmark Street rymmer nämligen kanske 10 stycken gitarraffärer. Vi har provat oss igenom Gibson jazzgitarrer, Martin D45:or, en Hagström ackustisk osv. Ganska trevligt, och med många trevliga affärsinnehavare och expediter, som gärna låter en prova, även om de kanske inser att det nog inte blir något inköp just idag. Det blev några set strängar och gitarrböcker.

Sen gick vi till Foyles där man kan tillbringa hur lång tid som helst. Vi fikade på det nya jazz-caféet på ansra våningen. Goda ekologiska produkter och jazz därtill. För egen del köpte jag sen bl a en bok av Andrew Simms ”Tescopoly – how one shop came out on top and why it matters”. Simms skriver om hur Tesco i Storbrittanien, som WalMart i USA, totalt dominerar daglivarumarknaden. Med allt vad det betyder av tuffa krav på leverantörer, stadsplanerare etc.

Simms har skapat ordet ”Clone towns” som ett namn på det fenomen som vi ser även i Sverige. Dvs att alla städer snart har identiskt utbud av affärskedjor, och därmed tappar sin identitet. Mer om detta en annan gång.

Min egen shopping har annars inskränkt sig till strängarna, två böcker, en skjorta från Brooks Brothers, och en annan skjorta från C.O.S., H&M:s nya lite flashigare affär på Regent Street.

Ikväll har vi sett musicalen ”Spamalot”, byggd på Monthy Pytons ”Holy Grail”. Underbart roligt i två timmar. Jag skrattade så tårarna rann. Det var värt de löjligt dyra biljetterna. Som ett studentspex gånger hundra.

Om du skall till London de närmaste månaderna har du nu fått två kanontips på shower: Blue Man Group och Spamalot. Båda underbara skapelser. Som London.