Samarbeta om nya spårvägar

Idag när vi satt på havet och hade det skönt blev jag uppringd av en journalist som ville veta vad jag tycker om att den planerade förlängningen av Djurgårdslinjen i Stockholm (spårvagnen mellan Norrmalmstorg och Djurgården) skulle finansieras med en OPS -lösning (Offentligt-Privat-Samarbete), och om jag såg några risker i detta.

Jag sa att det verkar ju vara enda sättet att få till nya investeringar i nya spårvägslösningar, och att det därför syns vara en bra idé. Den enda hittillsvarande OPS-lösningen när det gäller spår i Sverige är ju Arlanda-banan.

Som jag tidigare skrivit om finns det ju många planer på ny spårvägstrafik i Sverige, men det går mycket trögt med förverkligandet. Och kanske är OPS-lösningar precis det som behövs.

Att hitta sätt där t ex fastighetsägare får vara med och betala för en ny spårinfrastruktur verkar evttigt eftersom det är de som får ta del av de stegringar i fastighetspriser som blir följden av nya spårvägssystem.

I Stockholmsfallet tänker man ett göra som med Arlandabanan att låta företag eller konsortium som lämnar den bästa offerten får sedan koncession på att bygga, underhålla och trafikera spårvägen under 15 år.

Kanske kan detta lösa upp flera knutar när det gäller andra spårvägssystem i Sverige?