Bilars framkomlighet är nästan helig
Mötet i går kväll om fördjupningen av översiktsplanen för Ön i Umeälven blev bra och intressant. Det är spännande att diskutera bilens roll i det framtida transportsystemet. För även om de flesta instämmer i att vi har ett problem med att åstadkomma ett transportsystem som klarar de krav som klimatförändringarna kräver, så har många svårt med så enkla saker som att prioritera tillgänglighet för gång, cykel och kollektivtrafik framför hög framkomlighet för bilen.
Varken jag, eller min kollega i Stadsmiljörådet, arkitekten Torbjörn Einarsson från Arken arkitekter, sa att de som skulle bo i det framtida området inte skulle få ha bil, eller inte få använda den i området, bara att vi skulle planera på ett sätt som gör att det blir rationellt att gå, cykla och åka kollektivt i mycket större andel av resorna. Ändå blev en del upprörda över att det inte skulle vara den höga framkomlighet som ger ännu fler bilresor, utan att vissa broar bara var till för gång, cykel och kollektivtrafik.
Fast man intellektuellt förstår att det är fullt möjligt att tänka så, sitter vi fast i det tankesätt som gett oss dagens biltrafiksamhälle. Bilen har naturligtvis gett oss stor frihet, men också tagit ifrån oss friheten att kunna utföra vissa aktiviteter på nära håll.
Lars Westin, professor i regionalekonomi vid Umeå Universitet, och vän och också kollega i Stadsmiljörådet, var också där. I diskussionen, och i den efterföljande ölen på Invito, så trodde han att vi inte alls kommer att köra mindre bil i framtiden. Vi blir allt rikare och då vill åka bil. Och tekniken kommer att lösa miljöproblemen. Fast då glömmer han alla andra externa effekter av bilen: olyckor, trängsel, markanvändning, fetma osv. Men han vill ha högre koldioxidskatter på transporter, för att klara klimatet. Gott så.
Idag var jag med på ett annat möte om ett nytt EU-projekt kring Hållbart resande i Umeåregionen. Trafikverken, landstinget, universitetet, kommunerna osv skall samverka i ett ganska spännande projekt. Två forskare från Datavetenskap och Designhögskolan, var nog de mest spännande inslagen. Per Levén från Datavetenskap, pratade om att använda tankesätt från fildelning, och bredbandsdelning för att få folk att samverka i trafiken. Anders Broberg från designhögskolan pratade om tjänstedesign, och nya sätt att konstruera incitament för att få oss att cykla och åka kollektivt mer. Här kan nånting riktigt nytt och spännande komma fram!
Jag lånade att rum på kommunen ett par timmar under eftermiddagen när jag väntade på flyget. När jag gick ut till den väntande miljötaxin (såna finns i Umeå, EcoTaxi med Priusar, 090-911911) hittade jag en reklamkarta i foajén.
På framsidan hade kommunens parkeringsbolag en annons: ”I Umeå är det billigt att parkera bekvämt! 10 kr för 2 timmar”. Och de har problem med miljökvalitetsnormerna på Västra Esplanaden…..
Det är långt mellan projekt och vardagsverklighet.
…….så ja, då var det dags att stänga av datorn…..all electronic equipments, dags för landning…
…och väl på Arlana så är planet från Arlanda till Malmö försenat. Först med 35 min, men nu med 50 min. Få se när man kommer hem…. Betydligt större andel av mina flygningar än mina tågresor är försenade….Det blev en timme sent nnan jag var hemma…
Intressant att folk fortsätter att likställa lyx med bil. Bilar är för gubbiga lantisar. Gång, cykel och kollektivtrafik är urbant och trendigt. En lärare i Växjö säger att hans elever får räkna bilar i centrala Växjö, och år efter år är 60% av bilarna fyllda med ensamma herrar över 40.
Inför trängselskatten var det en kille i Expressen som skrev att bilar inte är frihetssymboler längre. Numera är det lågprisflyg och internet som har tagit över den rollen.
Fast de som kom med dessa inlägg var faktiskt både under 40 och kvinnor….
Och dessutom är ju Umeå redan en cykelstad.
Det folk gör är att likställa lyx med bekvämt och snabbt resande. Hur mycket ni än försöker glorifiera bussarna så fortsätter de att ute i verkligheten, där kvinnor och unga tvingas använda dem, vara långsamma, opålitliga och obekväma.
Lyssna på Lars Westin och fundera på hur man kan lösa transportproblemen på ett tillräckligt bra sätt för att de som har råd med bil ska välja något annat som saknar bilens negativa externa effekter.
Jag har inte hittat något annat system som kan tänkas klara detta än spårtaxi. Jag har väldigt svårt att förstå det massiva motstånd som finns mot detta, även i denna tid. Det känns som om ni ser ett egenvärde i att omhulda kolliktiva lösningar med stora fordon. Är det en kollektivistisk grundsyn som ligger bakom och leder till intuitiva tankar att spårtaxi måste vara dåligt ”på något annat sätt” bara för att det låter folk åka nästan lika fritt i tid och rum som bilen.
Jag tror inte ett dugg på att de som har råd att ha bil skulle överge den för att det fanns spårtaxi – som jag inte tror kan spela den stora dominerande roll som du tror. Det går helt enkelt inte att bygga detta system så det ger samma bekvämlightet.
Faktum är att jag för Ön i Umeå faktiskt sa att spårtaxi, från stan och över älven, skulle kunna vara ett alternativ så att ni troende kan få visa upp vad systemet kan.
I Ön-fallet är det så att genom att inte göra som vanligt, dvs prioritera bilen oavsett kostnad, så går det att skapa restidskvoter som ger bra alternativ för buss och gång/cykel.
Ja, som vanligt är din lösning att göra det lika långsamt att åka bil som att gå eller ta bussen. På just Ön är detta möjligt genom att bara ha gångbroar norrut. Smart!
Hur många extra bilmil blir det för de som envisas med att ta bilen, för att köra runt söderut? Blir nettot positivt?
Nu skriver du i och för sig inte vad spårtaxi inte kan ge samma bekvämlighet som, men om vi antar att du menar bilen, så finns det ju förstås en faktor som är svår att matcha: Att bilen står på garageuppfarten. Men det finns andra faktorer som bilen inte matchar: att slippa köra, att slippa olyckor, att slippa leta parkering och betala för den. Så det finns inget som helst objektivt i ditt påstående, det är bara ett allmänt tyckande. Det är också beklämmande att du måste ta till sekterismargument när du inte kan eller orkar ta fram några sakskäl värda namnet. Nu står vi inför en klimatkatastrof och du gör allt du kan för att svartmåla den teknik, och dess förespråkare, som har störst chans att göra något åt bilismen, som ju står för den mest svårersatta delen av utsläppen (och för Sveriges del den största). Jag ser inte logiken. Du kanske inte förstår din makt, men överallt i alla kommuner har man läst en TriVector-rapport, eller hört om någon som har läst en TriVector-rapport som dömer ut spårtaxi. Och då är det så, tycker de. Eller rättare sagt, då kan de gömma sig bakom din pondus, och slipper ta tag i detta som skulle kunna ge stora och oöverblickbara ändringar i deras arbetssituation.
Jag är den minst religiösa person jag känner och den som alltid ifrågasätter allt. Därför har jag lagt hundratals timmar på att undersöka, räkna, simulera och kontrollera. Jag kan för mitt liv inte hitta några allvarliga problem som skulle göra spårtaxi principiellt omöjligt.
Det är bara konservativa personers ovilja till förändring som bromsar denna utveckling. Men de kommer snart inte att kunna hålla emot längre, det finns många tecken som tyder på det.
Bengt, det är märkligt att det för dig inte finns några andra transportmedel än buss, bil och spårtaxi. Som vi transporterar oss idag är cykeln det snabbaste, tystaste och billigaste alternativet — hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer, vilket tar 15 minuter dörr till dörr på en schysst cykelbana. Ingen spårtaxi i världen slår det. Spårtaxi slamrar för mycket, kostar för mycket och tar för lång tid. Alla teknikfetischister i världen kan inte komma på ett bättre system än cykeln. Men på Arlanda kanske man kan testa spårtaxi.
Christer, jag syftade på Lars Westin som uttryckligen sade att när man blir rik vill man åka bil. Är man fattig indier kan det stämma, men är det verkligen så för dagens européer?
Jag tror tyvärr du har fel. Trivector har haft ett enda uppdrag att titta på spårtaxi – i Malmö – och det är många år sen. Jag betvivlar att många läst den.
JaG har ägnat en hel del av mitt yrkesverksamma liv åt att försöka förstå varför man väljer olika typer av färdmedel. Och min erfarenhet säger mig som du vet att jag inte alls är övertygad om att spårtaxi är svaret. Jag tänker inte gå igen alla argument igen. Och jag har mej veterligen aldrig sagt att det är principellt omöjligt. Bara att jag inte tror att man lyckas lösa alla de problem sin jag radat upp tillräckligt många gånger nu.
Ni får gärna rädda världen med spårtaxi – problemet är jag inte tror på det. Men ingen blir gladare än jag om ni lyckas.
Precis som jag blir jätteglad om klimattvivlarna har rätt.