Folkbildning om klimatet efterlyses

I eftermiddag har jag varit på en konferens och bara lyssnat. Dvs jag var inte själv en av föredragshållarna. Konferensen hette ”EU och den globala klimatfrågan”. Arrangörerna, bl a Region Skåne, hade gått ut i dagspressen med stora annonser och bjudit in. Deltagandet var gratis, man fick en inbunden bok med samma namn som konferensen, och det hela avslutades med en buffé.

Salen på Börshuset i Malmö var knökfull, dvs ca 250 personer, och arrangörerna hade fått säga nej till ytterligare ca 50 personer. Så vem var där? Normalt sett på konferenser i den här regionen brukar jag känna ganska många. Här var det kanske max 10 personer. Medelåldern var också ovanligt hög, och när folk ställde frågor presenterade sig de flesta som ”privatpersoner”.

Jag tror att ganska många var pensionärer, vidare vanliga människor, som lockats av att få veta mer om klimatfrågan. Så här lät nämligen programmets rubriker:

• EU som ledare i det globala klimatarbetet – förutsättningar och konsekvenser
• Vad kan och bör göras på europeisk nivå?
• Klimatpolitik på medlemsstatsnivå – möjligheter och hinder

Men forskarna som presenterade dessa punkter var betydligt smalare än så, och jag kan tänka mig att en del blev besvikna. Dessa tre föredrag handlade i tur och ordning om:

• Vad EU kan förlora på att gå i täten för klimatarbetet. Prof Runar Brännlund trodde inte på Porterhypotesen. Bara på att nationalekonomer är de enda som kan förklara världen.
• Hur de juridiska reglerna på EG-rättslig nivå kring utsläppshandeln fungerar.
• Hur partnerskap mellen företag och det offentliga kan fungera.

Magnus Enell, som var moderator, gjorde ett bra jobb och försökte förklara och förtydliga. Han skickade en av publikens frågor ner till mej – om det inte vore smart med gratis kollektivtrafik. Och i kaffepausen blev jag överfallen av vanliga människor som ville veta varför det inte fungerar för att locka bilister.

Min tolkning av eftermiddagen är att det finns ett stort behov av folkbildning kring klimatfrågan. Detta kunde man också förstå av de frågor som ställdes, som oftast var på en mycket mer handgriplig nivå än forskarnas föredrag.

Många vill veta mer om klimatfrågan, vad som är sant av det som står i tidningen, och hur man själv kan bidra. Vem tar ansvar för att en sådan insats kommer till?

För inte kan väl alla pensionärer ha lockats av den gratis buffén?