Starbucks i den Förbjudna Staden

Om du går in genom porten till den Förbjudna Staden i Peking kommer du in på den första av kejsarpalatsets tre enorma gårdar. När du har stått förstummad av de gigantiska måtten en stund, går du vidare upp för trapporna till den första palatsbyggnaden. Du lyfter fötterna över de höga trätrösklarna, och tittar på det utsågade jacket som finns där för att den siste kejsaren, Pu Yi, skulle kunna dra sin cykel igenom.

Väl ute på andra sidan huset, finns en ny likadan gigantisk gård. Allting upprepas igen: förstummningen, palatset, den höga tröskeln, jacket och så ut igen till en tredje gigantisk gård.

Nu börjar du förstå mönstret. Hela anläggningen är 961 m lång och 753 m bred, och det finns 8706 rum. Förbjudna staden byggdes på 1420-talet och var hem för 24 kejsare ända tills Qingdynastin störtades 1911.

Så här långt kommen börjar du bli sugen på kaffe. Du tittar dej omkring – och upptäcker – ett Starbucks. Mitt i det allra heligaste.

Dvs det fanns ett Starbucks 2006 när jag var där. Men det försvann för ganska exakt ett år sedan. En kampanj mot Starbucks samlade 500.000 namnunderskrifter för att Starbucks i den Förbjudna staden innebar en skymf mot kinesisk kultur och dess historia. Protesterna har funnits under alla de 7 år som Starbucks fanns.

Kommer att tänka på Starbucks när jag blir ombedd att delta i en bloggstafett som Amnesty Business Group ordnar om företagens roll i Kina nu inför OS. Den kinesiska staten kränker sina medborgare genom tortyr, tvångsförflyttningar, arresteringar av regeringskritiker och censur av medier och internet. Svenska företag finns på plats i Kina och många sponsrar de olympiska spelen. Enligt Amnesty riskerar företagen genom sin närvaro att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter.

I bloggstafetten vill man ha svar på tre frågor, och det hela avslutas med en debatt i Almedalen.

1) Tror du att OS i Kina och den uppmärksamhet som medföljt är positivt eller negativt för de kinesiska medborgarna?

Svaret är nog tyvärr både och. Tvångsförflyttningar för att kunna bygga arenor, och hemsändande av gästarbetare har skett. Men samtidigt uppmärksammas förhållandena i Kina nu på många håll nu i världen, och det innebär förhoppningsvis press på ledarna.

2) Ute i världen växer protesterna mot OS i Kina, men de svenska företagen håller låg profil i debatten. Skulle svenska företag kunna göra mer i debatten och i sin egen verksamhet för att värna mänskliga rättigheter?

Kina är världens största marknad och världens största diktatur. Svenska företag har hittills kunnat blunda för detta, men nu när protesterna kring OS blir tydliga måste även svenska företag ta ställning. Steg 1 bör naturligtvis vara att i sin egen verksamhet verka för att värna mänskliga rättigheter, med vettiga minimilöner och bra anställningsvillkor i övrigt, för att på så sätt vara en förebild. Men utöver detta måste man i alla sammanhang ta upp och diskutera mänskliga rättigheter med sina anställda för att på så sätt så ett frö om att det finns en annan verklighet.

3) Anser du att mänskliga rättigheter är ”politik” och inte har med idrott och affärer att göra?

Mänskliga rättigheter är långt ifrån bara politik, utan en av de väsentligaste delarna av hela samhällsbygget. Idrott och affärer är en del av samhället och därför kan man inte separera de två.

Kina borde aldrig fått OS, med hänvisning just till mänskliga rättigheter, och därmed är det IOK som i första hand bör klandras. Nu när spelen är ett faktum bör alla, inklusive svenska företag, ta tillfället i akt att diskutera frågan. Om man aspirerar på att vara ett hållbart företag är det nödvändigt.

Så den som köper en kaffe på Starbucks vid någon av arenorna bidrar till möjligheten för företagarna att diskutera mänskliga rättigheter med de anställda.

Länk:

Amnesty Business Group om bloggstafetten