Here we go again!
Så var det dags igen. Dagens stora nyhet är – spårbilar. De skall göra att vi når de transportpolitiska målen – äntligen. Allt enligt SIKA, som producerat ytterligare en ambitiös, genomarbetad studie kring ämnet.
Att jag inte är någon stor tillskyndare av spårbilar vet alla som läser denna blogg. (Dagens underdrift?) Och den som vill veta mina skäl till detta kan söka på ”spårtaxi” i rutan här ovan till vänster, eller klicka på ordet ”spårtaxi” i etikettuppräkningen nedan. Vill du bara läsa ett av inläggen med ett lång och intressant kommentarspår så läs här. SIKA-rapporten får inte mej att ändra inställning i alla fall.
Men hallå – vi behöver inga spårbilar för att nå de transportpolitiska målen. Alla åtgärder finns redan tillgängliga – det handlar om beteendeförändringar, ekonomiska styrmedel, smart planering och ny teknik. Problemet är att de inte införs – av olika anledningar. Det hade varit mycket bättre om SIKA ägnat en lika tjock och gedigen rapport åt att fundera på varför tillgängliga åtgärder inte genomförs, och vad man kan göra åt det.
Det finns mycket att fundera över i rapporten, men jag väljer här att bara ta upp en sak. Så här skriver SIKA:
”SIKA bedömer att en sådan lokal utveckling och tillämpning av spårbilteknik kan medverka till en tydlig men begränsad samhällsekonomisk nytta. En splittrad utveckling av olika lokala bansystem, som dessutom inte är kompatibla med varandra, hotar att öka behovet av byten i reskedjor och höga styckekostnader för banelement och vagnar. I en mer sammansatt ekonomisk bedömning löser inte sådana lokala system de svårartade problem som hela transportsektorn brottas med.”
Alltså, att bygga lokala, enskilda system i olika orter fungerar inte om nyttan skall bli stor. Vi måste alltså bygga stora, regions- eller nationsomfattande, standardiserade system – det SIKA påhittigt döpt till GTS – generella transportsystem. Lycka till att ha det klart till 2020!
Som sagt en gedigen, ambitiös rapport med mycket fakta. Den kommer att bilda fint underlag till de kommande 10 årens spårtaxiutredningar. För visst är det en fin rundgång med referenser från 1972 och framåt som finns i denna, och i alla spårtaxiutredningar?
Om man menar allvar med att spårtaxi kan komma att spela en väsentlig roll i framtidens transportsystem (mer än som en nischlösning) borde man visa detta genom att se till att skaka fram riskkapital och bygga en riktig demonstrationsanläggning, och inte bara en mindre tivolibana. Endast då får vi veta om det är ekonomiskt, säkerhetsmässigt, trygghetsmässigt, miljömässigt, energimässigt, visuellt intraångsmässigt vettigt att gå vidare med spårtaxi.
Jag åker gärna med! Lycka till!
Men det finns några sockerbitar i SIKAs rapport som gör det lättare att svälja:
1. inga nya vägsatsningar, bara spårtaxi och kollektivtrafik
2. spårtaxin ska gå längs befintliga motorleder (tror jag?), så det blir bara motorlederna som förfulas
3. det blir många resenärer i varje vagn i högtrafik:
”Samåkning föreslås tillämpas endast under högtrafik medan servicen under övriga tider är individuell. Samåkningen kan organiseras på så sätt att varje resenär anger sin destination vid biljettköpet. Vid påstigningen läses biljetten. Systemet vet då hela tiden antalet resenärer som väntar vid stationen för varje destination. När det finns tillräckligt många resenärer till en viss destination skyltas destinationen ovanför en ledig vagn och resenärerna kan stiga ombord.” Sidan 83.
Jo det är ju trevligt. Men spårtaxi längs motorvägarna räcker ju inte. Nätet måste ju trort allt in dit folk bor – gärna till varje hus – om nu bilisterna skall bli intresserade. Allt enligt spårtaxins logik.
Och att man skall vänta tills det är tillräckligt många som är intresserade av en viss destination låter ju mer som utvecklingsländernas jitney-system än som hightech framtid.
Det märkligaste med denna spårtaxidebatt är att den helt duckar för kollektivtrafikens två viktigaste frågor: trygghet och driftsäkerhet.
Vad händer om en spårtaxi får ett motorhaveri i morgonrusningen? Eller om någon onykter drar i nödbromsen (för nödbroms måste väl finnas?). Hur kan fordonen snabbt utrymmas vid brand eller tekniskt fel, om de ska hänga i en smäcker konstruktion i luften? Vad händer om ett glatt rånargäng kliver på i samma vagn som en annan resenär?
Systembeskrivningarna är fulla av utopiska lösningar. Någon svarade på mina frågor med den fantastiska tanken att om någon blir överfallen i en vagn så kör den automatiskt till polisstationen där vakthavande befäl väntar! Halleluja!
Innan vagnen kommer fram till polisstationen drar dock överfallarna i nödbromsen och tar den uppblåsbara nöd-rutschkanan till marken ;-)
Vagnen kan däremot skickas direkt till sjukhuset istället – Efter att några tekniker åkt ut och fixat vagnen och ersättningsbussarna kört iväg passagerarna i de 100 köande bakomvarande spårbilarna :-D
Vi vet ju hur känsliga järnvägarna är för störningar, och där pratar vi om några tåg i timmen. Då undrar man ju hur det ska funka med upp till 30 vagnar i minuten. Jag vet inte, tekniken utvecklas ju hela tiden. Ska bli intressant att se hur detta med spårbilar utvecklar sig.
Nja – nu skall inte vara elaka för då kommer spårbilsvännerna att bli arga på er. Om det är ett helt nät – och det är först så som det kan kallas spårtaxi – så bör det fungera som Internet. Dvs de vagnar som riskerar att fastna bakom en nödstoppad vagn hittar väl så andra vägar. Gud där lät jag som en riktig spårtaxifantast!
Du lär dig så sakteliga, Christer!