Klimatförändringar och kanonshirazer

– De senaste åren har det blivit torrare och torrare här South Australia, säger Russel som är en av trotjänarna på vingården Mollydooker där vi tillbringar tre timmar dan före julafton. ”Det är inte alls lika grönt som det var tidigare”.

Mollydooker är en vingård i distriktet Mc Laren Vale, söder om Adelaide. Distriktet är betydligt mindre känt än Barossa Valley, några mil norrut, nordost om Adelaide, men här görs en hel del prestigeviner och kultviner. Mollydooker har som motto att göra ”Wines that make you go WOW”. Det är Per Arne, ekonomichefen på Trivector, som är munskänk, och lika bra på viner som på siffror, som introducerat oss till dessa fantastiska viner.

Mollydooker finns inte att köpa i Sverige. Men hos Steen Rasmussen på Wine Company i Köpenhamn, en entusiastisk kvalitetsingenjör, som gjort hobbyn till en allt större sidoverksamhet. Jag mailar Steen några dagar innan vi reser, för att diskutera några andra viner som jag inte hämtat, och berättar att vi skall till Mollydooker. Det gör att när vi kommer dit bemötts vi kanske lite bättre än annars, eftersom Janet som guidar oss berättar att ”Stiiin” mailat och berättat vi kommer. Men jag har ju i och för sig kommunicerat flera gånger med Mollydooker för att bestämma tid – man tar bara emot förbokade besök.

Mollydookers skapare Sarah och Sparky Marquise är båda från vinfamiljer. Sarahs föräldrar har Fox Creek, ett vin många fler känner till. Sparkys föräldrar har haft vingårdar i Tasmanien, och hjälper nu till på Mollydooker. Det är Janet, Sparkys mamma som under 3 timmar intensivt berättar om odling, bevattning, jäsning, blandning etc. Och med ett engagemang som gör att hela familen, plus PG som är en ölman, tycker det är kul.

Tricket för att få till de fantastiska vinerna man gör, främst Shiraz, , berättar Janet, är att styra bevattningen på ett sätt som gör att druvorna får kraften och inte resten av växten. Detta är en teknik som Sparky utvecklat och skrivit en akademisk uppsats om.

Allt detta och massor mer, bland annat att en prins från Dubai velat köpa hela produktionen, får vi vet under rundvandringen och den lunch som Janet dukat fram.

Mollydooker gör ca 70.000 liter per år. Mer än 80% går till USA, kanske 5% till Australien och resten till Europa. Några flaskor finns i min vinkyl.

Den torra sommaren 2007/2008 gjorde att man inte kommer att kunna leverera några av sina prestigeviner, Velvet Glove och Enchanted Path t ex, nu 2008/2009.

Om klimatförändringarna fortsätter är det frågan om hur vinproduktionen i South Australia kommer att klara sig.

Vi åker ifrån Mollydooker med 5 flaskor: 1 Scooter (Merlot), 2 Boxer (Shiraz), 2 st Blue eyed boy (Shiraz). Blue eyed boy är ett av deras viner med högre profil. En flaska skall vi dricka på juldagen, när vi bor i ett hus längs Great Ocean Road. En flaska skall vi dricka på min födelsedag den 29:e när vi åker nattåg från Melbourne till Sydney.

Innan vi åker till hotellet i området hinner vi med en mer normal vinprovning på en annan kult- och prestigevinsproducent, d´Arenberg. De gör ett par fantastiska viner, Dead Arm och Coppermine som vi provar. De har en restaurang som är så bra att det står 3 stycken absurt långa limousiner utanför. Vi behöver ett par vita, så vi köper med en Riesling och en Chardonnay.

När vi körde hit till vindistriktet från Adelaide körde vi säkert 3-4 mil genom ett utspritt villamatteområde. Den miljon invånare som Adelaide har bor till största delen i egna hus – det blir inte lätt att lösa resorna härifrån när energin blivit dyrare – och när klimatförändringarna pockar på sin lösning. Jag tror inte det funkar med den typ av hästspårväg som vi tittade på under eftermiddagen i Victor Harbour….

Länk:
Mollydooker