Dax igen för spårtaxi-fluff
Så var det dags igen. Spårtaximaffian har skrivit en debattartikel i Dagens Industri. Och den här gången har man så mycket fel och överdrifter att man bara blir trött. För tusan – lobba gärna för era system, men ge inte intrycket av att det kommer att lösa all världens problem:
”Svenska spårbilar kan ge nytt hopp till både fordons- och stålindustrin och till miljö- och fackföreningsrörelsen, liksom till invånarna i våra städer.”
Halleluja! Yes we can! May the force be with you!
Och sen fortsätter det:
Låg investeringskostnad jämfört med annan spårtrafik. Det återstår ju att se. I går fick vi siffror från USA som visar att automatbanesystemen där, 37 st, är allra dyrast per passagerarkilometer. Ca 9 ggr dyrare än spårväg, 8 ggr dyrare än buss.
Lägre driftskostnad än övrig kollektivtrafik. Se ovan.
Lätt att anpassa till befintliga stadsplaner. Men ge er nu! Detta är väl ändå den största överdriften av alla. Visst, min fru tyckte att monorailen i Sydney var helt OK, men vi har väldigt få Sydney här.
Låg miljöpåverkan. Det återstår ju också att bevisa. Det måste innefatta en livscykelanalys, och man måste också se på den trafik man ersätter. Och i alla diskussioner om spårtaxi så finns ju alla andra system kvar…
Hög tillgänglighet, för till exempel funktionshindrade. Blå dunster igen. En bana 12 meter upp i luften kan väl inte sägas ha bra tillgänglighet hur tusan man än ser på det!
Inga tidtabeller eller väntetider. Ok, väntetiderna borde, åtminstone i lågtrafik, kunna bli låga – dock inte noll! Men i högtrafik – om man skall koppla till ett tågsystem, kan det bli värre…
Inga onödiga stopp. Nähä – hur många nödiga stopp blir det? Beror naturligtvis på systemets uppbyggnad.
Valbart ressällskap, komfort som i en taxi. Ok, om ingen tränger sig in just när du skall stiga på.
Halverad restid jämfört med dagens kollektivtrafik. Kan säkert stämma i ett utbyggt system. men det bygger ju på ett ganska väl förgrenat system. För att infria detta löfte måste det byggas ett totalt system på en gång.
Om nu era system är så bra som ni säger så vore det betydligt bättre med en seriös approach och inte detta fluff. Även för er.
Länk:
Oj, detta med spårtaxi har gått mig totalt förbi! Är det tänkt att vara en slags lokaltrafik, ersätta stadsbussar och dylikt? Då lär det bli många stopp, men det ser ju på bilden ut som ett hyggligt alternativ ändå?
Kan du inte sända en replik till Di?
Fluffig – den som sa det var det!
Christer Ljungberg ifrågasätter att spårbilar skulle vara billigare än annan spårtrafik. Och drar till med att automatbanor är dyrare än spårväg. Kan man få reda på den källan som du åberopar till att börja med? Sedan är spårbilar inte alls lika dyra som automatbanor. Min egen forskning pekar mot att investerings-kostnaden för ligger mellan 60 och 100 Mkr per kilometer, med ett medelvärde på ca 80 Mkr. Tvärbanan i Stockholm kostade över 200 Mkr per km. Tvärbanans planerade förlängning från Alvik och norrut är nu uppe i investeringskostnader på över 500 Mkr per kilometer. Driftkostnaden för det spårbilsliknande över 30 år gamla PRT-systenet i Morgantown, West Virginia är ungefär hälften av driftkostnaden för buss i samma stad. Snacka om att dribbla bort fakta på det mest fluffiga sättet!
Fick ett mail från Mats Börjesson med källa: National Transit Database, Federal Transit Administration.
Och faktum kvarstår – innan vi sett något system byggt så vet vi ju inte vad kostnaden blir?
Det senaste jag har hört om kostnaden för spårbilar gäller ULTra:s spårbilsnät på London Heathrow flygplats. Den kostar strax under 60 Mkr per km. Jag har fått den uppgiften bekräftad av Prof. Martin Lowson vid ATS Ltd. Och den banan är ju redan byggd, och öppnas för trafik inom kort. Så något vet således om vad en spårbilsbana kostar.
Christer, Göran, och alla andra!
I den utredning vi senast gjorde som behandlade spårbilar (Trivector PM 2008:5) framkom tydligt att även om man antar en halverad anläggningskostnad per kilometer jämfört med spårväg, så blev spårvägen ändå billigare att bygga för det studerade området. Det har naturligtvis att göra med att ”maskvidden” i systemet blir mycket tätare med ett tätt spårbilsnät, än i spårvägsscenariot där vi studerade en ensam spårvägslinje i ett tätare bebyggt stråk, kompletterad med viss busstrafik (i blandtrafik).
Vad jag vill säga med detta är att det oftast inte är relevant att titta på km-kostnaden när man ska jämföra anläggningskostnaderna. En total systemavgränsning måste väljas – som alltid!
Fascinerande det där med spårbilar egentligen. Det är kreativt att kombinera bilens och spårtrafikens nackdelar och kalla det en utveckling ;)
Visst!
Snyggt framträdande i TV förresten!
Kan inte förespråkare och motståndare vänta med att slå varann i skallen förrän det finns någon empiri i frågan?
Jag försöker stilla förstå varför Christer Ljungberg är så negativ mot alla de som vill veta om spårbilar kan bryta den trista trenden med biltrafik i Sverige och världen. Det arbete som IST, forskare och stadsplanerare gjort de senaste åren är till stora delar professionell och välgjord. Slutsatserna är inte entydiga – det finns en hel del frågetecken och frågor kvar att besvara. Dock så är också en mycket vanlig konklusion att tekniken är såpass mogen och intressant idag att fullskaliga system är berättigade. Jag nöjer mig med att sammanfatta på detta sätt utan källhänvisning eftersom det på Wikipedia med flera ställen existerar stora mängder data för den som vill veta mer. Min poäng med detta inlägg är helt enkelt att få ett rakt svar av Christer – Anser du att det är onödigt att forska och utreda vidare kring spårbilar? Om svaret är nej, är du villig att delta i seriösa diskussioner i frågan på seminarier och sammankomster?
1) Jag anser att inga sätt att lösa trafikens hållbarhetsproblem skall lämnas olösta.
2) Jag tycker, som jag skrivit massor av gånger, att man skall fortsätta att utveckla och forska – även om spårtaxi.
3) Vi hoppas kunna göra en så seriös analys som möjligt i Uppsala. Där har vi tagit med Bengt Gustafsson på Beamways.
4) Det jag hela tiden vänder mig mot är sekterismen hos många av dina gelikar. När jag säger att spårtaxi inte kan rädda världen, men kanske fungera i vissa sammnhang, så utmålas jag som bakåtsträvare och spårvägskramare. Jag tror inte att buss eller spårvagn fungerar överallt heller.
Christer Lindström, ”spårbilar kan bryta den trista trenden med biltrafik i Sverige och världen”.
Det finns annat som kan bryta den trenden. I Köpenhamn har cykeltrafiken vuxit 300% sedan 1975 i morgonrusningen samtidigt som biltrafiken minskat 20%. En tredjedel av köpenhamnarna cyklar till jobbet, och till 2015 ska det ökas till 50%. Även Amsterdam har haft liknande framgång med att öka cyklingen.
Ecoprofile: Fler cyklister än bilister i Köpenhamns innerstad
Ecoprofile: Fler cyklister än bilister i Amsterdam
Det kan vi göra i Sverige också. I Malmö och Linköping sker 30% av alla resor med cykel. Wikipedia: Cykel
Hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer, och hälften av befolkningen bor inom fem kilometer från sina arbeten. Källa infrastrukturpropositionen 2008 sidan 150.
Jodå,
Jag cyklar nästan jämt. Det som är poängen är att cyklar finns, och bilisterna använder dem inte i alla fall. Precis som att de sen 50-talet ratat i princip allt som inte är bilar, trots satsningar på kollektivtrafik. Idag vet vi att Buss och Spårvagn inte tar marknadsandelar av bilar. Spårbilar finns dock inte, och det är därför jag ställer frågan – kan de kanske förändra folks resvanor? Det finns bara ett sätt att få svar, och det är att bygga några banor med olika syften – stadsmiljö, förort, matarsystem för tåg, universitet, flygplatser med mera. Sen behöver vi också ett eller kanske två system i större skala för nätverkeffektens skull. Först därefter kan man ge ett intelligent svar på frågan om bilismen på allvar fått en konkurrent. Personligen tror jag att en kombination av cykel – som är mitt förstahandsval – och spårbilssystem i lite större skala (där jag ta med min cykel) – skulle vara mycket intressant.
Mitt arbete går ut på att få till ett tiotal banor i världen, gärna några i Sverige. Vi har råd med det, även om det misslyckas. Min förhoppning är att företag som Trivector, med all den kunskap de har idag – till skillnad från min kunskap som är rent intressebaserat – ska hjälpa oss att hitta de bästa applikationerna för några system i Sverige. Det handlar om mer än att hitta teknik som bryter biltrenden med alla dess problem, det handlar också om vi kan från förhoppningsvis goda erfarenheter bygga industriellt kunnande.
cyklar finns, och bilisterna använder dem inte i alla fall.
Jo det gör dom. I Köpenhamn är det 36% som cyklar till jobbet, mot bara 27% som tar bilen. Källa Cykelregnskab 2004. I Malmö och Linköping är det snarlikt. I Stockholm, Solna och Sundbyberg är det fler som går, cyklar eller åker kollektivt än som kör bil. Källa Fakta om SL och Länet 2007.
Vi vet redan hur vi ska göra för att minska bilismen och det finns många exempel på städer som har lyckats.
Din utgångspunkt, att cyklar och kollektivtrafik inte kan locka bilister, stämmer inte med verkligheten.
Ljungberg / Lindström / Sandblom:
Jag är i mycker beredd att hålla med i påståendet om cyklarnas existens och att de ändå inte används.
Varför?
Eftersom bilen är ett bekvämt sätt att transportera sig klimatskalsskyddat, man kan få med sig sina pinaler utan att behöva släpa dem, ta med sig passagerare om det skulle behövas etc.
Oavsett hur mycket man räknar upp av bilens nackdelar som att leta P-platser eller liknande så sitter vanan djupt, ur det perspektivet kan spårbilar förstås vara intressanta, i att de påminner om bilen i detta hänseende. Problemet är dock just att de är spårbaserade och därmed mycket mycket oflexibla. Vad hjälper det mig att ha ett spårbilssystem i min stad om jag lik förbannat inte kommer ända fram till garageuppfarten i min villa i 70-talets villamatta?
Jag menar att vi, även om det förstås är nödvändigt att även se det ur detta perspektiv, ofta ser transporter och infrastrukrur som detta ju är en diskussion om väldigt stelt och statiskt, som antingen ”det ena” eller så ”det andra”
Nu frågar jag vad ni tror om att ha elcyklar och elmopeder, som hjälper en att transportera sig självt utan att behöva trampa fram sin egen vikt, och kanske även en del pinaler – något som ju många verkar dra sig för, ända fram tills följande inträffar månne?
a) En läkare säger stopp, du måste röra på dig mer, cykla!
b) Bensinen är så dyr att även de korta resorna(s tyranni) blir kännbara
Vilken effekt skulle det ha om hundratals människor eller mer i en ordinär villamatta långtbortistan i en medelstor svensk stad bytte till detta transportsätt för sina arbetsresor?
Mvh
Anders
Anders, malmöborna cyklar tre gånger så mycket som göteborgarna och umeborna cyklar fyra gånger så mycket som stockholmarna. Så cyklingen har stor potential.
Sen beror bilismens framgång till stor del på tvingande regler. För att få bygglov måste byggaren uppfylla ett kommunalt minimikrav på antal p-platser. Detta enligt plan- och bygglagen. Ta bort det så kommer folk gå, cykla och åka kollektivt mer.
Malmö: Parkeringsnorm