You cant beat the system
You cant beat the system – du kan inte slå systemet – var en reklamslogan som London Transport använde för tunnelbanan i London under många år. Och just så fungerar ett bra kollektivtrafiksystem när det fungerar som bäst.
Jag kommer att tänka på det när vi idag träffade Ulf Lundin, utredare i statens utredning N 2008:03, ”Utredningen om en ny kollektivtrafiklag”.
Ulf tänker lägga fram ett förslag som han beskriver så här:
”Resenären kan bäst avgöra vilken lösning de föredrar för sina resor. Dagens centrala planering hos trafikhuvudmannen leder till ett enhetligt utbud och få möjligheter till individuella val. Min utgångspunkt är att trafikföretagen som möter resenären har bäst möjlighet att tillgodose de behov resenären har. Jag utgår också från att det är kommersiellt möjligt att bedriva lokal och regional kollektivtrafik i viss omfattning. Ett öppnare marknadstillträde ska därför leda till att kommersiella aktörer ges större frihet att utforma kollektivtrafiken och att ta ansvar för kundrelationen.
Det förslag jag nu vidareutvecklar innebär att kollektivtrafiken i första hand bedrivs av kommersiella aktörer. Det offentliga, i form av en lokal myndighet, kompletterar med trafik som utifrån samhällets behovs bedöms som nödvändig men inte kan tillhandahållas på kommersiella grunder. Processen för att fylla på med fler turer eller linjer fastställs i lag. Den lokala myndigheten ska också fastställa vissa krav på de kommersiella aktörerna vad gäller exempelvis samordning av biljett- och informationssystem. Med denna modell får resenären bättre möjligheter att påverka genom sina val samtidigt som modellen ger goda förutsättningar för entreprenörskap. ”
Jag tror att konkurrens är bra. Men, jag har svårt att se hur ett system, liknande det som misslyckats i Storbrittanien, skall kunna ge fler resenärer i Sverige. Om kommersiella aktörer väljer vilka linjer man vill köra, kommer vi att få väldigt bra utbud där det går att göra snabba pengar, men sämre på mindre lönsamma linjer. Den korssubventionering, som i praktiken förekommer idag, genom länstrafikbolagens upphandlingar, upphör. Och då får vi ingen helhet, inget SYSTEM. Och skall kollektivtrafiken fungera som ett alternativ till bilen måste det vara ett bra, enkelt uppbyggt system, som sitter väl samman. Detta försökte vi framföra till Ulf.
Och i det stora EU-projekt PROCEED, som Trivector leder, och som handlar om att ta fram bra planeringsundrlag för den europeiska kollektivtrafiken, visade en genomgång av europeiska system att kostnaden per passagerarkilometer är lägst där systemet inte innehåller incitament eller bonus för ökat resande. Intressant – eller hur?
Skall bli intressant att se hur förslaget från utredningen bemöts. Följ utvecklingen på webbplatsen nedan.
Länk:
Här har vi ännu ett exempel på din träffande tes att man ska privatisera vinsterna och socialisera förlusterna! Ett annat problem med de Lundinska tankegångarna är att långsiktig trafik- och infrastrukturplanering blir svår att bedriva. Det går ju knappast att få några långsiktiga löften från kommerciella aktörer att bedriva trafik. Och plötsligt kan dyr infrastruktur stå utan användning när ett privat företag vill trafikera på ett nytt sätt. I nästa steg är risken stor att Borg & co, som redan dömt ut spårprojekt som samhällsekonomiskt sämre än vägar, att lönsamheten blir ännu sämre – man vet ju inte ens om de kommer att användas!