Är det värt det?

I veckans nummer av Economist finns, naturligtvis, en 14-sidig bilaga om klimatet. En av de läsvärda artiklarna har rubriken ”Är det värt det?” Och visst, man kommer fram till tt så är fallet – Stern gjorde det redan 2006.

Men procentsatsen 1% av BNP för att klara av klimatförändringarna (om vi gör det nu) menar man bör tas med en nypa salt. Det handlar då mycket hur väl politien implementras, och forskningslitteraturen över misslyckanden i policyinföranden, är enligt professorn i energipolitik Dieter Helm, vid Oxford University volumiös.

Men som Ken Caldeira, en annan vetenskapsman säger i artikeln: Om vi redan hade energi- och transportsystem som var hållbara ur kllimatsynvinkel, och man sa att vi kunde bli 2% rikare, och allt vi behövde göra var att försura haven och , och riskera döda korallreven och andra marina ekosystem, riskera att smälta istäcken och höja havsnivån höjdes, ändra vattenavrinningen så att matproducerande regioner inte kunde producera tillräckligt med mat, och så vidare skulle vi ta den risken då?

Så varför händer det inte då? Varför behövs COP15? Kanske är det som Pontus Schultz, Veckans Affärers chefredaktör skriver på sin blogg: ”Det är politikens svar på kvartalskapitalismen som gör det så förtvivlat svårt att ta det steg som forskningen kräver av oss. Att låta förändringar kosta något, när medborgarna inte klart och tydligt ser risken framför sig.”

Och längre ner i inlägget skriver Pontus: ”Politiken har inte levererat. Den gröna kapitalismen förutsatte att någon förde in de nya faktorerna i de ekonomiska ekvationerna. Koldioxid måste få ett pris, spelreglerna måste sättas. Det har inte skett.”

(Hoppas Linköpingspolititikern som inte gillade att jag vågar tala om att så är fallet läser VA…)

Så för tusan alla förhandlare i Köpenhamn: Leverera! För miljöns och samhällsutvecklingens skull!

Länkar:
Pontus blogg i Veckans Affärer
Klimatbilagan i Economist