”Du vet att världen har problem när det är Fredrik Reinfeldt som skall rädda den”
Ibland när jag föreläser visar jag en bild med en rubrik från Sydsvenskan nån gång under 2009. Så här står det: ”Vem skall rädda planeten?”
Bakom rubriken har jag lagt en bild från Alan Wiesmans ”The world without us” som visar hur Brooklyn Bridge i New York ser ut 25 år efter att människorna lämnat planeten. Jag har skrivit om boken flera gånger här på bloggen, både 2007 och 2008. Vad jag brukar säga är ungefär att ”planeten går ingenstans – den klarar sig bra utan oss. Det är inte planeten som skall räddas utan vi människor”.
Nu läser jag i decembernumret av Axess en spännande essä (Klimathotet – fanatikerns bästa vän) av Niklas Ekdal, före detta ledarskribent på Sydsvenskan, numera författare och debattör, som anlägger samma tema. Om vi bara är tillräckligt långsiktiga är den globala uppvärmningen inget problem: För 300 miljoner år sedan var koldioxidhalten lika hög som nu, och insekterna var stora som hundar. När syrehalten sjönk, och karbon övergick i perm, tog ryggradsdjuren över. Enorma mängder biomassa hade då pressats ihop till nutidens lager av fossila bränslen.
Nu får människan koldioxidhalten att stiga igen. Om vi fortsätter på den inslagna vägen har vi goda chanser att framkalla en ny karbonperiod. Och några eoner senare så har nya kollager bildats, allt i ett nytt kretslopp.
Att ta tag i utsläppen gör vi alltså inte för att rädda planeten. Utan för att visa att vi är människor. I det riktigt långa goelogiska perspektivet spelar det ingen roll om civilisationen finns eller ej.
Frågan är då vilka de beslutsfattare är som klarar att lösa problemen. En Reinfeldt som lärde sig allt om ekologisk modernisering på några månader 2006? Kombinationen tillväxt utan uppoffringar och kris är oemotståndlig. Men problemet är att Reinfeldt hoppade på tåget 20 år för sent – skriver Sverker Sörlin i FOKUS 4-10 dec under titel ”Den osannolika miljökämpen”. Den ekologiska moderniseringen ifrågasätts nu allt mer skriver Sörlin. Vad hjälper det att våra hus, bilar och fabriker blir bättre när konsumtion, boyta osv ständigt ökar?
Men visst diskuterades detta problem redan 1972 i ”Tillväxtens gränser”? Men vi har blundat sen dess. Inte vill vi ändra vår livsstil? Det är ju mycket lättare att sälja ett budskap om den eviga tillväxten. Och med en miljöminister som när han konfronteras med forskningsresultat säger: ”Jag delar inte den uppfattningen” blir det naturligtvis ännu svårare. I vår nya sköna värld, där kortsiktighet och snuttifiering premieras, där det viktigaste är att vi berättar för varandra vad vi håller på med just nu på Facebook och Twitter, premieras inte långsiktighet och eftertanke.
Alla budskap blir lika mycket värda, oavsett om det ligger 5 års forskning eller 5 minuters bloggande bakom. Det är naturligtvis inte lätt att vara beslutsfattare i denna kontext. Eller som Niklas Ekdal skiver: ”Du vet att världen har problem när det är Fredrik Reinfeldt som skall rädda den”. Eller, kan man tillägga, en Sahlin, en Obama eller vad de nu heter. Om vi skall lösa klimat- och miljöproblemen krävs en ökad kunskap och insikt hos en bredare mängd beslutsfattare. Vi kan inte förlita oss enskilda hjältar i detta fall. Det visade ju tydligt debaclet i Köpenhamn.
Ja, självklart har vi en regerings som inte bryr sig tillräckligt i frågan och att vi måste agera. Men jag håller inte med dig om att vi ska rädda människor. Det klart vi ska, men andra arter då på planeten?
För att ytterligare understryka Niklas Ekdals observation så berättar Reinfeldt här om vilka sociala medier han följer: Linda Skugges blogg.
Ja, världen har problem.
Ja Erik, han tittar även på musikvideos och klipp från Parlamentet på youtube. Jag hoppas innerligen att politiker slutar med att läsa och se sådant som är irrelevant för att fatta kloka beslut…
Tyvärr behöver vi människor alldeles för stora incitament för att leva mer klimatvänligt. Vi litar alldeles för mycket på att politikerna skall lösa klimatproblemet och ge oss de incitamenten vi behöver. De kommer inte ge oss de incitamenten förrän vi visar att vi verkligen är beredda att ta de uppoffringarna som krävs. Idag visar vi tydligt att vi inte är beredda…
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.