Eyjafjalla och Bore – våra bästa vänner?
Eyjafjallajökull – så heter ju den isländska vulkanen som fick allt flyg i Europa att stå still under 6 dagar i april. Många blev drabbade: en del kom aldrig iväg, några fick stanna borta betydligt längre än man tänkt sig, och andra fick vänta längre på nära och kära.
För många blev flygstoppet en påminnelse om sårbarheten i vårt transportsystem. Flygstoppet, tillsammans med vinterns stora problem med tågtrafiken, ger oss anledning att fundera över hur återhämtningsförmågan, resiliensen, hos våra transportsystem ser ut.
Planeringen för denna typ av oförutsedda händelser är idag nästan obefintlig. Ett vulkanutbrott, ett snöoväder, en översvämning, är sådant vi idag inte planerar för. När vi i ett forskningsprojekt frågar myndigheter om planeringen för ett kraftigt höjt oljepris visar det sig att någon sådan planering idag inte finns.
Med detta intresse i bakhuvudet gjorde vi på Trivector en enkät kring hur man påverkades av askmolnet. Vi skickade till vårt nätverk, skrev om det på vår webbplats, bloggar och Facebook, och bad alla vidarebefordra länken till andra de visste drabbats. På det sättet fick vi ihop över 2000 svar.
Fler än 900 personer i undersökningen påverkades i sitt resande, och 40 procent ställde in resan, och lika många planerade om sin resa. Ungefär 40 procent fick information om problemen före utresan, och lika många på resmålet före hemresan.
Många fick använda kombinationer – en person i Moskva använde sju olika färdmedel för att ta sig hem. Ungefär var fjärde som svarat uppger att de samåkt med andra där det inte var planerat från början. En del fick vänner för livet, och andra fick nyttiga affärskontakter.
Fler än 60 procent tror att händelsen kommer att påverka synen på transporter – både hos dem själva och hos beslutsfattare.
Att ta sig hem krävde för många stor flexibilitet i valet av transportmedel, och också i vem man delade transporten med. Kanske ligger en del av nyckeln till framtidens transportsystem där?
Ett transportsystem med hög resiliens, bra återhämtningsförmåga, kräver en aktiv och flexibel och politik som tar hänsyn till osäkerhet. Det kan t ex handla om att inte låsa trafiksystemet med enbart satsningar på ett färdmedelsslag. Men det kräver också en politik som stimulerar delaktighet, och ser till att den kompetens som finns på olika nivåer i samhället används.
Att flexibiliteten och mångfalden i transportsystemet är viktig visade oljepristoppen sommaren 2008. Enligt flera forskare, bl a nobelpristagaren Paul Krugman (missa inte hans kolumn i New York Times), var denna pristopp en av de viktigaste anledningarna till starten av den djupa lågkonjunktur vi fortfarande befinner oss i.
När oljepriset steg till 147 dollar fatet, steg också bensinpriset drastiskt i USA, som inte har några nämnvärda skatter på bensinen. Det betydde att många amerikaner, bosatta långt ut i suburbia, fick lägga en mycket större andel av inkomsten på bensin för att ta sig till jobbet, eftersom någon kollektivtrafik inte fanns. Då fick man inte råd att betala lånen på sina överbelånade hus. Och därför började den kris för amerikanska banker som sen spreds över världen.
Så kanske kan flygstoppet och vargavintern innebär en liten, liten puff för en omprövning av vårt sätt att se på transportsystemet? Och leda till ett mer flexibelt och robust system?
Robusthet kommer att bli viktigt på olika nivåer – från naturkatastrofer och extrema väder till påseglade trafikleder och andra olyckor. Strejker är ju ytterligare en sak som ofta påverkar resmöjligheterna. Just känsligheten för störningar både inom enskilda trafikslag och mellan trafikslagen visar på en stor bräcklighet.
En intressant effekt av stoppet var att vissa även testade ressättet ”videokonferens”. Att resa är oftast berikande, men det finns även ett ganska stort antal affärsresor som mest är tidsödande och obekväma.
Man kan ju verkligen hoppas på att det blev en tankeväckare för vissa. För den stora allmänheten tror jag dock inte att det betydde något annat än en oangenäm obekväm händelse som man helst vill skylla på någon person. Jag tror det måste väldigt extrema metoder till för att verkligen förändra folks resvanor.