Nr 1000: Tusan så trist jubileumsinlägg….
Detta är inlägg nummer 1000 på denna blogg. Trist att ämnet skulle bli så dystopiskt. Å andra sidan kan den som läser de här fem årens bloggande (jag gör det just nu för att välja ut de som skall vara med i den bloggpocket som kommer), se att mycket har handlat om att pendla mellan hopp och förtvivlan när det gäller klimat och miljöfrågor. Och man kan också se att det på dessa 5 år har blivit allt mer uppenbart att vi måste få till mycket mer åtgärder inom klimat- och miljöområdet. Men att det ännu inte händer mycket….
Just nu är det högkonjunktur för att diskontera ner förväntningarna inför klimatmötet COP16 som börjar i Cancun, Mexico på måndag. Eftersom förväntningarna i fjol inför COP 15 i Köpenhamn var skyhöga, och resultatet väldigt klent, så verkar inte någon tro på ett resultat i Cancun heller.
Förra fredan hörde jag Björn Stigson från WBCSD, World Business Council for Sustainable Development i Västerås säga att han inte tror att vi nånsin får ett avtal. Och att det blir de enskilda länderna och företagen som får lösa problemet. Och han borde veta, eftersom han är rådgivare i klimatfrågan både åt den kinesiska och amerikanska regeringen.
Idag när The Economist kommer med morgontidningen så är rubriken på framsidan: ”How to live with climate change.”
I både ledaren och en mycket faktaspäckad artikel (som ännu inte finns på webben) säger man i princip samma sak. Det blir inget avtal – inte nu i alla fall. Precis som klimatforskarna säger så kommer vi inte att klara tvågradersmålet. Efter 20 års klimatförhandlingar följer världen i princip ”business as usual” scenariot. Även med de självpåtagna utsläppsminskningar som kom i det urvattnade Köpenhamnsackordet så går det åt skogen.
I World Energy Outlook 2010 som kom för snart två veckor sen har man gjort en bedömning av vad åtagandena i Köpenhamnsackordet leder till och det visar på en höjning av medletemperaturen på 3,5 grader till 2100. Alltså långt från de tvågradersmål som nu allt mer tycks som en önskedröm, säger många klimatforskare.
Fast Södras VD Leif Brodén, som jag tyckte yrade mer än lite när han pratade på Växjösamtalet där jag också var och pratade för ett par veckor sen, tyckte att Köpenhamnsackordet var mycket bra för att det till stor del handlade om att rädda regnskogen. Och det är ju bra. Men det räcker alltså inte alls till.
Artikeln i dagens Economist handlar om anpassning. Om vi nu inte klarar att få ner utsläppen så får vi göra anpassningsåtgärder. Och anpassning har inte varit så populärt bland miljöfolk, som att fisa vid middagsbordet, säger artikeln. Och jag har själv tyckt likadant. Jobba för att få ner utsläppen istället. Men eftersom vi redan nu ser effekterna av klimatförändringarna är det nog dags att planera. Planera för att hantera havsnivåhöjning, brist på vatten och mat och för flyktingströmmar.
Klimatet oroar många (men inte de som har makten att lösa det tydligen). I går skrev Svenska Dagbladet om att 256 av världens största globala investerare har ett kraftfullt budskap till regeringar och beslutsfattare runt om i världen och till klimatförhandlarna i Cancún: Agera nu i kampen mot klimatförändringarna eller riskera ekonomiska avbrott mycket allvarligare än den senaste finanskrisen. Kan inte detta bita på alla de regeringar som inte vågar ta till åtgärder mot klimatet för att det skulle skada ekonomin? Kanske de fattar att det blir mycket större skador på ekonomin om vi väntar, vilket Stern räknade fram redan 2006.
Så vi behöver åtgärder mot utsläppen och inte bara anpassning. För som ledaren i The Economist skriver i sista stycket:
None of this will make climate change all right. It remains the craziest experiment mankind has ever conducted. Maybe in the long run it will be brought under control. For the foreseeable future, though, the mercury will continue to rise, and the human race must live with the problem as best it can.
Så nu har jag skrivit 1000 inlägg. Frågan är om jag skall fortsätta? Är det meningsfullt? Gör det nån nytta? Vill nån läsa mer?
Länkar:
Ja, det ska du.
Ja, det är det.
Ja, det gör det.
Ja, det vill nog många.
/fredrik b – ecoprofile
Det enda hoppet verkar vara ekonomisk krympning (negativ tillväxt) efter olje-, kol- och gas-topp. Utan fossila bränslen minskad efterfrågan på, mindre mat, mindre mänsklig påverkan. Men hinner vi dit innan någon avgörande ”tipping point”? Och hur förbereder man sig som privatperson inför kronisk ”de-growth”? Kommer människor vilja pensionsspara?
I takt med att priserna på fossila bränslen ökar – och vi inte förbetett oss – är det tveksamt om skogarna kommer att sparas. I takt med att matpriserna stiger kommer man inte att försöka odla all mark som det går att plöja?
Bra 1000:e inlägg! Keep it up! (och kom gärna på Energimyndighetens seminarium på måndag kl 09:30 och ställ de svåra frågorna!)
”Vill nån läsa mer?” …..
Jo-då!
Det blir ingen planering för att klara konsekvenserna heller. Precis som när det gäller temperaturhöjningen ligger alla regeringar och lurpassar på varandra och hoppas att kostnaderna drabbar nån annan.
Och problemet med flyktingströmmar misstänker jag kommer att lösas med maskinvapen och taggtråd. EU och USA har ju redan börjat.
JA, ge inte upp!
Jomenvisst skall du fortsätta.
Självfallet vill vi det!!!
Keep up the good work, in times of bad feelings :-)
Det är intressant att läsa din blogg! Fortsätt! Förhoppningsvis gör det nytta.
Bloggen inspirerar mig att fortsätta jobbet med omställning så fortsätt gärna.
Jag läser gärna ytterliggare 1000 inlägg !
Jag läser gärna ytterliggare 1000 inlägg !
Ja, fortsätt! Detta är den enda regelrätta bloggen jag följer. Det hade varit tråkigt att bli av med den.
Ja, fortsätt! Debatten får inte slockna. Kanske är det Business as usual, men kanhända det hade blivit än värre om debatten varit död. Så fortsätt!
/Malin
Du gör det strålande Christer, fortsätt mer än gärna, det är både meningsfullt och gör nytta!
Mikael Prag
Din blogg är den enda jag läser regelbundet. Jag tycker absolut att du ska fortsätta – innehåller många tankar om trafik och miljö som manar till eftertanke!
Hej Christer!
Visst ska du fortsätta. Jag var visserligen inte med från allra första början, men den tid jag har varit med har jag funnit alla inlägg intressanta och läsvärda. Jag delar inte alltid dina åsikter, men det vore ju rätt trist om alla tyckte precis lika.
Björn Abelsson