Det goda företaget – och resekort i hela Sverige
Har ägnat en del av helgen att läsa ”Google-koden” av Andreas Ekström. Har länge tänkt att jag skulle läsa den. Men det blev inte av förrän nu när Andreas skall moderera den debatt om el-bussar kontra spårväg som jag skall medverka i på onsdag. Tänkte att det kunde vara smart att slå två flugor i en smäll: få se hur Andreas tänker – och samtidigt få läsa om det företag som påverkar vår vardag så högst påtagligt. Bara för att skriva detta inlägg har jag googlat ett antal gånger, och förresten är hela bloggen Blogger/Blogspot ägd av Google.
Boken är intressant och lättläst – och ger en bra inblick i hur Google fungerar. Google vill vara det goda företaget som hjälper oss att hitta information – all information du kan tänka dej. Och hur detta kan vara ett problem när man är så extremt framgångsrika och stora som Google är. Men det är fascinerade läsning – vill Google göra något, gör man det – och snabbt.
Boken ger mig massor av olika tankar och idéer. Här skall jag dela med mig av två.
Google vill vara ”Det goda företaget”, och har som alla vet mottot ”Don´t be evil”. Grundarna Larry Page och Sergey Brin, kommer från universitetsmiljö och drivs av idéen att förbättra världen. Om alla kan få tillgång till all information, då blir världen bättre, resonerar man. Och de har ofta svårt att förstå den kritik som framförs mot dem – de menar ju bara väl. Men frågan gäller om detta gäller även när man är så gigantiska som Google är idag.
Jag kan känna igen mig i resonemangen från hur vi på Trivector tänker, vi kommer också från universitetsmiljön (inga andra likheter mellan företagen – vi är en plutte och de är en supernova), och drivs också av att göra världen bättre. Vi har också starka värderingar om att saker och ting fungerar på ett visst sätt, byggt på forskning och vetenskap. Och det händer ibland, inte så ofta, men dock, att det blir krockar när dessa värderingar krockar med allmänna föreställningar. Vi vill ju att utvecklingen skall bygga på evidensbaserad fakta. Och inte på tyckande eller, som i fallet med spårväg och BRT, på ett allt för smalt underlag som inte tar hänsyn till helheter och system.
Tänker också på Googles snabbfotade arbetssätt när jag läser den kritik mot Skånetrafikens IT-system som ekonomijournalisten på Sydsvenskan, Thomas Frostberg skrivit i helgen. Det handlar dels om om hur laddningen av de elektroniska JoJo-korten fungerar (det kan ta upp till 24 tim innan pengarna finns på kortet, och har du inte använt kortet på 14 dagar betalas pengarna tillbaka till ditt bankkonto). Och visst borde man ha ett gemensamt kort som fungerar på alla kollektivtrafikresor i hela Sverige.
Jo elektroniska kollektivtrafikkort i Sverige är ett skämt. Under många år hade branschen en organisation som hette Resekortsföreningen. De skulle ta fram en kravspecifikation för ett gemensamt kort. Det gjorde man, men eftersom utvecklingen inom IT går med sån hastighet var specifikationen gammal redan när den var klar. Med följden att alla de biljettsystem som handlades upp efter detta har olika versionen av denna standard. Så att det inte går att använda samma kort i Stockholm och Skåne även om SL och Skånetrafiken skulle vilja det. Jag som har årskort på SJ, med inbyggt Resplus som gör att det gäller på i princip all kollektivtrafik, kan dra kortet i spärrarna i Stockholms tunnelbana och SL:s bussar. Men i Skåne fungerar det inte.
Att det kan ta upp till 24 tim innan kortet fungerar beror helt enkelt på att det nya saldot på kortet skall ut till alla biljettmaskiner, både sådana som är fasta och i alla bussar. Och det kan helt enkelt inte garanteras gå så fort.
Sen handlar kritiken också om biljettmaskinerna som har en extremt omständlig användardialog. Det krävs typ 11 knapptryckningar, och två läsningar av kortet för att köpa en biljett. Gissa om det är enerverande. Särskilt som tryckkänsligheten är ett skämt, ofta registreras två tryckningar och så har du vips två biljetter istället för en. Det borde gå att programmera om hela dialogen, och jobba vidare på tryckkänsligheten. Frågan är varför man inte gör det?
Kanske borde man låta Google sköta hela IT-systemet?
Länk:
Det är faktiskt ingen dum idé.
Och varför ska branschens alla aktörer uppfinna nya betalkort medan i stort sett alla Svenskar (och utländska besökare) redan ha ett betalkort i plånboken; VISA eller Mastercard. Detta går tydligen utmärkt att använda på ett smidigt sätt för betalningen inom kollektivtrafiken. London är på väg till en sådan lösning.
Cornelis Harders
Håller med föregående om att övergång till Visa eller liknande borde vara den enklaste lösningen. Med den lilla brasklappen att det fortfarande tar lite för lång tid att betala med sådana kort för att det skulle vara smidigt om många ska köpa biljett samtidigt.
En av de mest irriterande sakerna med Skånetrafikens biljettmaskiner är detta. Om man ska köpa en biljett och det är för lite pengar på jojo-kortet får man aldrig reda på hur mycket resan kostar med jojo-kort.
Varför kan inte kollektivtrafikbolagen ta betalt som telebolagen?
Ju mer du åker desto mer kostar det, du får en faktura i slutet av varje månad med ”dina resor” specifierade. Ju mer du åker desto större rabatt får du.
För lokalsamtal (flåt lokalresa) betalar du ett fast pris, för regionresor räknas priset per kilometer.
Malmö-Lund 10 ggr
Lund lokaltrafik 23 ggr
Malmö lokaltrafik 15 ggr
SL 1 ggr
(du får 7% rabatt på dina resor)
Hej! Vad har folk som bor utanför skåne för kort? Jojo kort eller?